Ja, min egen insats igår hämmades ju något av att jag var, ni vet, döende. Och även om Julia Uppviglerskan kom insläntrande runt tre timmar för sent så blev det ju förstås aldrig riktigt samma sak utan henne och Hoddle helt på plats. Men i övrigt var uppslutningen precis lika massiv som vanligt, och såväl Kent-Emelie, Anna, Jonas, Theo, Linnea, Gabriella och Maria outade sig själva som rookies, vilket ju mer än väl bör ha uppvägt för veteranernas eventuella frånfälle.
Anywhooo…
Vad kom vi då fram till denna gång?
Nå, konceptet Bloggbaren får väl i och med denna session anses etablerat och vara här för att stanna. Ansvarig för öppning denna gång var Victoria, och ansvarig för stängning får väl Aphexan (efter en högljudd kommaterings- och könsordsmassaker där i slutet) ha varit.
Att de trådade kommentarerna nu släpats ut i kedjor på torget och fått sitt huvud separerat från övriga kroppen möttes av idel hejarop från församlingen. Vi tackar chefen för detta, trots att han muttrade något om ”bakåtsträvare” när önskemålet framfördes förra veckan.
Samboparet Ulrik och Anna-Kajsa (som befann sig tio mil ifrån varandra men möttes upp på bloggfikan) hann sedan med en offentlig genomgång av Ulriks internethistorik (Boobking.com och Bookings.com är tydligen två helt olika sajter fick vi andra lära oss), innan Malin (som mest troligt är anledningen till att din jobbdator numera spärrat den här bloggen på grund av ”explicit content”) dök upp med andan i halsen och berättade att det här med att bli nunna i Åre (som utlovat förra veckan) så att säga gått lite åt helvete. Däremellan lyckades övriga bloggdeltagare spåra ur i diverse sänghalmshistorier, intimordsalternativ och debatter om olika kroppsvätskors högst oväntade funktioner.
Sen försökte Psykologstudenten byta namn till PS, bara sådär, men där fick bloggen själv stiga in och sätta stopp. Vi är faktiskt inga jävla hippies här. Vad händer härnäst liksom? Ska Julia Uppviglerskan byta namn till ”JU” eller? Icke, säger bloggen. Här beter vi oss faktiskt som civiliserat folk och gör inte om våra namn till förkortningar hur som helst utan att ha inkommit med ansökan om detta till namnministeriet i god tid i förväg. Annars kommer det ju bli kaos och anarki av alltsammans, det fattar ju vet som helst.
Vi hann parallellt dessutom få liveuppdateringar från hockeyn och handbollen av de läsare som följde detta, vilket väl rättfärdigade bloggens Sportblogg-tema att live to fight another day. Gott så, säger bloggen.
Några läsare berättade att de var lite på luvan, andra att de satt hemma ensamma och tittade på sexualupplysningsfilmer. Några läsare var glada. Några var ensamma. Några ville ligga och några hade med allra största sannolikhet legat i lite för mycket. Några kunde backa med släp.
Julia Uppviglerskan kom instörtande och påminde om att bloggen lovat att ordna jobb på Liseberg åt henne. (Julia vill ha jobb på kontoret, hon är trevlig och klok och synnerligen kompetent, alla förslag om hur vi flashmobbar Lisebergs-cheferna till att ge henne en anställningsintervju mottages tacksamt av bloggen!).
Andreas var i full färd med att döda sin Saab, och var därför på jakt efter ny bil. Helst en ”fertilitetsbuss”. VW, Mazda och Ford låg alla som förslag, och avfärdades i varierande hastighet. När diskussionen flöt in på parkeringsassistans, backkameror och backsensorer höjdes dock upprörda röster från den delen av läsekretsen som bor en bit utanför tätortsskylten och har hästkrafter såväl under huven som i släpet att om man inte diskuterar att fickparkera med hästsläp så är det faktiskt inte lönt att diskutera fickparkering alls.
Sen drogs det fredagsfräckisar mitt på blanka torsdagen, och diskuterades mobiltelefoner.
Innan vi gick och knöt oss hann vi med korsetter, väderprognoser och att reda ut vilket som egentligen är det perfekta sättet att sortera sina färgpennor.
Avslutningsvis lämnade Malin samtliga kvarvarande med cliffhangern om heta män som lägrats i minusgrader under mystiska omständigheter, och skaffade sig möjligen en och annan ovän genom att sedan logga av.
And it ain’t over till Aphexan sings, som man säger. Så när Aphexan gjorde det packade vi ihop och gick hem.
Missade jag något?