Crawl through a river of shit and come out clean on the other side

Så vi ska till mödravårdscentralen på kontroll den här veckan. Och i eftermiddags träffade vi några bekanta som också väntar barn och så pratade vi lite om det. Och jag sa bara att jag gillar att komma till de där kontrollerna tidigt, för då hinner man gå runt och prata lite med andra farsor i väntrummet först. För jag tycker att det är artigt att man gör det. Och det här är ju vårt andra barn, så man är ju lite mer relaxad den här gången så att säga, man kan njuta mer av själva situationen. Och ibland är det farsor i väntrummet vars partners väntar första barnet och jag kommer ju liksom ihåg precis hur det var, hur nervös och osäker man kände sig och så, så jag brukar sätta mig bredvid dem och komma med lite goda råd och så. För att, ja ni vet, få dem att känna att de inte är ensamma liksom.

Och så skulle jag förklara för våra bekanta idag hur jag såg på min funktion i väntrummet vid sådana tillfällen, så jag sa “ni vet, som i den där filmen”. Och så kom jag inte på vad filmen hette först, men jag menade Nyckeln till frihet, och att det var lite som när Red tog Andy Dufresne under sina vingar och lärde honom hur man överlever innanför murarna.

Men jag hann bara säga “ni vet, som i den där filmen” så nickade min fru genast väldigt förstående och utbrast “ja! Poltergeist!”.

Vi har lite olika versioner av vad som hände förra gången vi var på mödravårdscentralen.

Kan man säga.