Dagarna med N

Jag kommer till kontoret.

Min vän och kontorskollega N är redan här. För första gången på jag vet inte hur länge.

Först tvingar han mig att ta av mig skorna utanför dörren. Eftersom det är “slaskigt” ute och vårt kontor tydligen “inte är ett fotbollsomklädningsrum”.

Sen skäller han ut mig i tio minuter för att när vaktmästaren kom i fredags och satte in ett nytt element under våra skrivbord så satte jag tillbaka skrivborden snett. Detta har, enligt uppgift, "stört skiten" ur min vän N hela morgonen.

Sen tittar jag på hans skrivbord. Och upptäcker att han ägnat det som eventuellt återstått av morgonen åt att laga klockan som han gav mig i julklapp och som jag hade sönder genom att tappa den i betonggolvet på gymmet.

Det här är verktygen han tycks ha använt.

När han slutligen är klar med att skälla ut mig över att jag är "ett klantarsel" med saker han ger mig sätter han sig ner vid det japanska tebord han placerat i ena hörnet av vårt kontor och börjar spela japansk bambuflöjt. I en timme.

Ibland känns mitt liv som om jag är med i den konstigaste Karate Kid-uppföljaren någonsin.