Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Den om två irländare i en båt

 |  Publicerad 2011-08-19 18:23  |  Lästid: 3 minuter

Disclaimer: Innan jag berättar den här historian kräver min fru att få framföra till alla läsare att för att “fatta omfånget” av hur det går till när jag berättar den i verkliga livet måste ni föreställa er att jag berättar den i synnerligen onyktert tillstånd och på mycket bred skånska för totala främlingar på fester. (Jag pratar generellt bredare skånska ju fullare jag blir, tydligen.) För att göra upplevelsen “autentisk” envisas min fru även med att ni måste föreställa er en total tystnad från hela rummet när historian är klar, samtidigt som jag står och viftar med en öl i ena handen och en cocktailsalamikorv i den andra och vrålar “Fattardu? FATTARDU!?” så att jag spottar små, små bitar korv i ansiktet på en person som kanske eller kanske inte är min frus chef.

Men nog om henne.

Så:

Två irländska bröder sitter i en båt. De är en bra bit ut på havet och har inte fått någon fisk, och den första brorsan börjar bli irriterad. "Ge mig bruken med mete" fräser han åt den andra brorsan. Den andra brorsan nickar ivrigt, släpper båda årorna och sträcker sig genast efter burken med mete. "Men akta årorna!" skriker den första brorsan, men det är redan för sent. Årorna glider ner i vattnet och försvinner ut över havet. "Hoppsan" säger den andra brorsan. "Idiot!" skriker den första brorsan. "DU kan va idiot" vrålar den andra brorsan. "Nä DU kan va!" skriker den första.

Och så där håller de på en ganska god stund, tills solen går ner över havet och de sitter hjälplösa där ute på vattnet i beckmörkret. "Du kan va", muttrar den första brorsan. "Du kan", muttrar den andra. Och sedan är de tysta, medan båten driver längre och längre från land och insikten att de kanske helt enkelt kanske kommer dö därute på havet sakta börjar sjunka in hos dem båda. Men just då hör de något som liksom dunsar emot sidan av båten, och när den första brorsan sticker ner handen i vattnet får han upp en uråldrig glasbutelj. Han drar korken ur den, och vips uppenbarar sig en ande ur den i ett moln av rök.

"VAD I HELVETE?" kräver anden att få veta, påtagligt yrvaken. Den första brorsan blir lite ställd och förklarar försiktigt vad som har hänt, varpå anden mycket vresigt kräver att han ska hålla käft och genast stoppa tillbaka anden i flaskan och flaskan i vattnet och ge fan i att störa hederliga andar som ligger och drar sig lite i lugn och ro.

"Men..." protesterar den första brorsan då, "brukar man inte få tre önskningar av andar i flaskor?". Anden ser mycket missnöjd ut över detta, men tillstår efter en stund motvilligt att jo, så kan ju möjligen vara fallet. "Men det är bara en önskning nuförtiden", snäser han. "Finanskris och så du vet".

Den första brorsan tar till sig denna information och beslutar sig genast för att noga tänka igenom valet av önskning innan han uttalar den. Här finns ju liksom inte utrymme för impulsiva felönskningar. Tyvärr är den andra brorsan inte alls lika eftertänksam. När han får höra "en önskning" reser han sig därför omedelbart upp i båten och vrålar "JAG ÖNSKAR ATT HELA HAVET VAR GUINNESS!".

Anden rycker på axlarna, nickar, viftar nonchalant med handflatan och försvinner. Och i samma sekund förvandlas allt vatten i havet omkring dem till Guiness.

Den första brorsan kupar handen bredvid båten, smakar, och inser vad som har hänt. Sedan tittar han ursinnigt på sin bror och fräser "din jävla idiot alltså! Fattar du vad du har gjort nu!? Vi är flera mil från land, vi har inga åror, och du önskar dig att hela havet var Guinness! FATTAR DU VAD DET INNEBÄR!?"

Den andra brorsan ser mycket förnärmad ut och mumlar "nä? Vadå?". Den första brorsan skakar oändligt uppgivet på huvudet åt honom, gömmer ansiktet i händerna, svär en lång stund och muttrar sedan:

"Nu måste vi pissa i båten".

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 16:15