Imorse.
Jag: Ser den här skjortan för liten ut?
Fru: Va?
Jag: Den här skjortan. Ser den för liten ut?
Fru: Den som du har på dig?
Jag: Nej, den skjortan som jag inte har på mig eftersom den flyttade till Österrike där den driver ett litet bed and breakfast och spelar i ett experimentellt jazzband.
(Tystnad)
Fru: Godmorgon attityden.
Jag: Jag har inte attityd.
Fru: Du har lite attityd.
Jag: (Möjligtvis med lite, lite attityd) Ja! JA!!! OKEJ!? Skjortan jag har på mig!
Fru: (Nickar lugnt) Varför har du skjorta på dig?
Jag: Jag ska ha det där mötet.
Fru: Ah. Är du nervös?
Jag: Du vet jävligt väl att alla möten där jag måste ha skjorta på mig gör mig nervös.
Fru: Inte hälften så nervös som det gör människorna som måste ha mötena med dig.
Jag: Det där är inget bra peptalk.
Fru: Det var inte menat som det.
Jag: Är skjortan för liten eller inte?
Fru: Känns den för liten?
Jag: Alla skjortor gör det på mig.
Fru: (Ser fundersam ut)
Jag: Den är för liten va? Den känns för liten.
Fru: Snurra ett varv.
Jag: (Snurrar ett varv)
Fru: Vänta, får jag se där bak igen?
Jag: (Vänder mig om)
Fru: Kan du liksom sträcka ut armarna?
Jag: (Sträcker ut armarna)
Fru: Och röra dem lite upp och ner?
Jag: (Rör armarna upp och ner)
Fru: Kan du höja handen och se ut som om du vinkar till någon du känner på andra sidan gatan?
Jag: (Höjer armen och vinkar)
Fru: Och kan du veva lite med båda armarna så att du ser ut som du hade gjort om du hade varit på en Bon Jovi-konsert?
Jag: (Vevar armarna över huvudet)
Fru: Och nu: Skäll som en hund!
(Tystnad)
(Ytterligare tystnad)
(En aning mer tystnad)
Jag: Du driver med mig nu, eller hur?
Fru: Vad fick dig att börja ana det?
Jag: Jag går och byter skjorta.
Fru: (Lite för muntert) Jag laddar batteriet i kameran!
