Den stöttande hustrun. (En bloggserie i alldeles för många delar.)
Min fru: (Läser min blogg) Vem är den här “Ove”?
Jag: Äh, det är inte en riktig person. Han är mer ett koncept.
Min fru: Så du har bara hittat på honom?
Jag: Nej, inte bara sådär, Cramby var på ett museum och där stod en medelålders man som...
Min fru: Så Cramby hittade på honom?
Jag: Nej, inte "hittade på", men...
Min fru: (Himlar med ögonen, lite så som 40-åriga kvinnor som jobbar med reklam och kör Bmw X5 och bor i Bromma gör när någon med rullstol ska över ett övergångsställe) Men det här "konceptet", det är Cramby som har kommit på det?
Jag: Ja, ja det kan man säga, men...
Min fru: Och sen snodde du det av honom?
Jag: Vadå SNODDE??? Det var ju inte så, jag bara tog inspira...
Min fru: Du snodde. Alltså.
Jag: Jag tänker inte prata mer om det här med dig.
(Tystnad)
Min fru: Men blev du SUR nu eller?
(Tystnad)
Min fru: (Slår uppgivet ut med armarna, suckar med djupet av en episk dikt) Men herregud. Jag menar ju bara...att du kanske kan komma på nåt EGET liksom. Det är allt jag säger.
(Tystnad)
Min fru: (Tittar på datorn) Varför grillar aldrig vi förresten? Han Cramby och hans tjej grillar typ revbensspjäll och värsta kycklingen och allt sånt hela tiden!
Jag: DU ÄR FÖR HELVETE VEGETARIAN!!!
(Tystnad)
Min fru: Tror du att Cramby pratar sådär med sin tjej? Det tror inte jag.