Goda vänner, en som har barn och en som inte har barn, ringer på dörren.
Jag: (Öppnar) Tjena! Kom in!
God vän som har barn: (Stiger obekymrat in genom dörren) Tja!
God vän som inte har barn: (Ser inte obekymrad ut. Stiger inte in genom dörren.)
Jag: Vad?
God vän utan barn: (Nickar skeptiskt åt mig) Vad…gör du?
Jag: Jag? Inget speciellt. Men kom in! Grabben är i badkaret så jag måste gå tillbaka.
God vän utan barn: (Nickar. Ser fortfarande skeptisk ut. Pekar på mina badbyxor.) Varför har du…inga kläder på dig?
Jag: Hur menar du?
God vän med barn: (Till god vän utan barn) Alltså hans grabb badar ju, sa han ju.
God vän utan barn: (Tittar på mina badbyxor. Ser inte ut att finna situationen uppenbar.) Måste du…vara…typ naken, för det?
Jag: Jag har ju badbyxor.
God vän med barn: Ja. Han har ju badbyxor.
God vän utan barn: (Skakar på huvudet.) Det är väl inte du som badar?
(Kort tystnad)
Jag: Du har inte badat en 2-åring så värst många gånger va?
God vän utan barn: (En smula kränkt) Nej. Men det är väl för fan som att bada vad som helst? Man sätter väl för fan bara ungen i badkaret?
(Ganska lång tystnad)
Jag: Vill du gå in och testa?
God vän med barn: (Nickar ivrigt) Gör det! Gå in och testa!
God vän utan barn: (Ser misstänksam ut) Det är…inte så det funkar eller?
Jag: Om en 2-åring badar så badar alla. Kan man säga.
God vän med barn: Efter 10 månaders ålder är bada en lagsport. Kan man säga.
Jag: Men gå gärna in och testa ditt sätt.
God vän med barn: Ja SNÄLLA gå in och testa ditt sätt! Speciellt med den där tröjan!
