Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Fredrik Backman

Det är så här behaviorilsmässor börjar

 |  Publicerad 2012-03-06 21:26  |  Lästid: 3 minuter

Visst.

Jag är en ganska stor kille.

Och visst. Jag är den första att erkänna att jag inte alltid, i alla situationer, är den absolut mest graciösa individen i rummet. Jag väger basketresultat, inte golfhandikapp. Jag rör mig därefter.

Men jag har också känslor. Så det löser liksom inga problem att påpeka att jag är klumpig hela tiden.

Som ikväll. När vi precis har lagt vår son i hans rum. Och min fru sätter sin tekopp på golvet bredvid soffan. Och så tittar hon på mig och pekar demonstrativt på koppen och säger "nu sätter jag den här TEKOPPEN med VARMT TE här på GOLVET Fredrik, kan du försöka att INTE sparka omkull den då?".

Som om jag var dum i huvudet. Som om hon pratade med ett litet barn.

Och varje gång jag reser mig för att hämta något i köket kastar hon sig fram med handflatan över koppen. Trots att den står flera meter ifrån mig. Som om jag skulle gå en omväg tvärs över hela vardagsrummet på vägen till köket.

Som om jag är så klumpig att jag bara behöver befinna mig i närheten av tekoppar för att de helt frivilligt ska slänga sig omkull. Som om tekopparna är portugisiska fotbollsspelare.

Och varje gång jag kommer tillbaka från köket ropar hon "akta min tekopp nu!!!" medan jag fortfarande praktiskt taget befinner mig på andra sidan av lägenheten. Som om jag har en hjärntumör som slår ut mitt korttidsminne. Som om jag inte kan komma ihåg att det står en tekopp där när det tydligt har förklarats för mig för mindre än 20 sekunder sedan.

Som om jag är en person som sitter hos en psykolog som visar mig olika bilder och ber mig säga det första ordet jag associerar bilden till, och jag helt oavsett vilket bild som visas ropar "SOOOOOLEN" om och om igen och flaxar lyckligt med armarna.

Och så hör vi att vår son har vaknat inne i sitt rum. Och så reser hon sig för att gå och titta till honom. Och innan hon lämnar rummet pekar hon övertydligt på tekoppen, tittar på mig, och säger "akta så att du inte välter min tekopp nu!". Som om hon förmanade en labrador att den inte fick äta lasagnen.

Och så kommer hon tillbaka och sätter sig i soffan igen. Tar en klunk te. Sätter koppen på golvet igen. Pekar på koppen, pekar på mig. Som om jag har hunnit FÖRTRÄNGA det här sen hon gjorde det sist för en minut sen.

Och en stund senare vaknar vår son igen. Och jag reser mig för att gå och titta till honom. Och då schuschar hon mig sådär som man schuschar en katt som klättrar upp på matbordet fastän den inte får bara för att hon tycker att jag kommer lite för nära koppen.

När jag är vid TEVEN!

Och så går jag in i vår sons rum. Försöker få honom att somna om. Sitter där i 45 minuter och läser Nicke Nyfiken och försöker motstå impulsen att erbjuda min son alternativa slut, som man gör på specialutgåvor av dvd-boxar. Till exempel att apjäveln blir frejmad för mord och hamnar i fängelse där han blir tvingad att gå runt och hålla i en killes ficka för att slippa bli slagen med biljardbollar invirade i strumpor i lunchrummet. Och så beslutar jag mig för att det förmodligen möjligen inte är helt i linje med en ansvarsfull föräldraroll att göra det för en unge som inte har fyllt två än. Så det får bli den vanliga skiten med att Nicke åker iväg i rymdraketen och hoppar ut i fallskärm och får medalj och att alla är glada och sån skit.

Och sen får jag inte honom att somna om igen. Och sen blir han arg för att jag säger åt honom att han måste sova. Och sen blir han ledsen. Och då ger jag upp och plockar upp honom ur sängen och bär ut honom i vardagsrummet.

Och då har min fru gjort en ny kopp te. Och satt den på exakt samma ställe som förut.

Och ja.

Då råkar jag ju sparka ut den.

Och det är DÅ jag faktiskt bara vill påpeka att jag har också känslor. Så jag känner liksom det. För jag får liksom skitvarmt te på hela foten. Så det löser liksom inga problem att påpeka att jag är klumpig hela tiden.

Hon måste faktiskt bara lära sig förr eller senare att inte sätta tekoppar på golvet.

Jag vet inte hur många gånger jag ska behöva säga det till henne.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-13 16:02