Jaha.
Jag antar att ni vill veta vad vi gör här.
Tja.
Det här är en sorts blogg om en sorts 30-årskris, kan man säga.
Det började som ett slags bröllopsblogg, här.
Och fortsatte, av naturliga skäl, som ett slags graviditetsblogg här.
Nu är jag gift. Har blivit pappa. Och fyllde 29 igår.
Så nu är det en blogg om en 30-årskris. Den sorten där man vill börja ha för tajta jeans och köpa en bil som man inte kan fickparkera utan spårljus och lots och börja jobba med ”webbaserad reklam primärt fokuserad mot dom såssiala mädjerna” och vara pappaledig och skriva en jävla ”angelägen samtidsroman”.
Den sorten där man twittrar om att man just nu käkar lunch med någon som för fyra år sedan kanske eller kanske inte kom nia i Let’s Dance.
Den sorten. Antar jag att det blir. Det verkar ju vara så man gör nuförtiden.
Men tills vidare: Fuck that shit. För framför allt är det här, i en månad eller så, en blogg om min sons livs första fotbolls-VM. Och om någon enda liten del av den här fortplantningsprylen går som jag har tänkt kommer den upplevelsen att forma resten av hans liv.
Annars antar jag att vi ses om några år, på en blogg om rytmisk gymnastik.
Det går att skrika könsord åt domarna från läktaren i det också.