Det inte helt kategoriska imperativet

Jag vill bara säga nu direkt att jag är principiellt emot all form av kollektiv bestraffning.

Eller jag kan i alla fall med hundra procents säkerhet säga att jag är hundra procent emot all form av kollektiv bestraffning där jag är en del av kollektivet.

För att göra det lättare för alla kan vi kanske sammanfatta det som att jag är emot bestraffning av mig.

Men låt oss ta det här från början.

När du kom in här och sa "vet du möjligen vem som åt upp all glassen, Fredrik?", var det en anklagelse eller bara en fråga då?