Det skulle bli mitt safe house

Jag bara säger att jag har tillbringat väldigt, väldigt, väldigt mycket tid det senaste året liggandes på vår sons sovrumsgolv medan jag försökt få honom att somna. Eftersom jag väger hundra kilo och Ikeas barnavdelning inte har möbler som bär den sortens vikt i sitt sortiment. Så jag har legat på golvet. Läst sagor. Sjungit sånger. Pratat om drindlar. Det är en drake med spindelben. Letat efter Nicke Nyfiken. Den sortens skit. Om och om och om igen. Varje kväll. Tills han somnat.

Jag tycker att det gör mig till en ganska bra förälder.

Jag tycker faktiskt att det litegrann borde väga upp för att min fru listade ut ikväll att måtten mellan golvet–vår sons säng–de två leksakslådorna som står där under redan ganska exakt motsvarar måtten som jag googlat efter de senaste två veckorna med tillägget “minikyl”.

Men en hungrig förälder är ingen bra förälder. Alla vet detta.

Och man måste liksom få varva ner lite efter nattningen. Man kan sträcka sig annars.