Det var antingen det eller att börja nynna på “True colors”. Svårt att säga så här i efterhand vad som var det sämsta alternativet.

Om vi ponerar att du vid ett eller annat tillfälle är på ett kalas, och där hamnar i samspråk med två andra nyblivna småbarnsföräldrar. Och att de båda gemensamt snart oundvikligen för in samtalsämnet på “barn, könsroller och färgval på kläder”.

Och den ena föräldern då först gör en ganska bred utläggning om att all forskning faktiskt visar att kön enbart är en samhällskonstruktion, och att det “manifesteras tydligast genom att vi klär pojkar i blått och flickor i rosa”.

Och vi då ponerar att den andra föräldern inledningsvis helt håller med. Varpå den första föräldern nickar engagerat och vidare fastslår att man därför ALDRIG ska klä pojkar i blått och flickor i rosa utan istället ALLTID ska sträva efter att göra exakt tvärtom. “För att upphäva könsnormen”.

Och den andra föräldern då plötsligt säger emot. Med argumentet att det är ju just precis "det DÄR som ÄR cementerandet av föreställningen om könsroller". För då ska "plötsligt flickorna ha blått för att de inte är pojkar, och pojkarna ska ha rosa för att de inte är flickor".

Varpå den första föräldern då genast protesterar, och hävdar att det ju är just det det INTE är, eftersom det just är "föreställningen att flickor alltid ska ha rosa som cementerar könsrollerna".

Och den andra föräldern då höjer rösten en liten smula och liksom skiftar kroppsvikten lite frustrerat från vänster till höger fot, och invänder att det är ju just det det inte INTE är, eftersom det bara är "nycementerande av den gamla könsrollen att sätta rosa på pojkar bara för att de är pojkar".

Varpå den första föräldern då en aning bestämt förklarar, med handen vevandes lite som en dirigent av en hypotetisk orkester, att det är  ju just det det inte inte INTE är, eftersom den nya könsrollen upphäver den gamla och att det "faktiskt är just det som är POÄNGEN om man FATTAR nåt!".

Och den andra föräldern då, möjligen en liten gnutta passivt aggressivt, ifrågasätter "vem det egentligen är som inte FATTAR!?".

Varpå den första föräldern, nu med handen vevandes lite som en dirigent av en hypotetisk orkester som uppenbart konsumerat oproportionerligt stora doser hypotetiska centralstimulerande medel, förtydligar att det "a-l-l-t-i-d är fel att klä barn efter deras kön!".

Och den andra föräldern då, nu med vikten skiftandes så frustrerat och så ofta mellan höger och vänster fot att det närmast är att betrakta som riverdance, fräser att "det är ju precis det man gör om man sätter ROSA PÅ POJKAR!".

Varpå den första föräldern ryter "när man sätter rosa på FLICKOR ja!"

Och den andra föräldern då snäser "på POJKAR ja!"

Varpå den första: "På flickor!!!"

Varpå den andra: "På pojkar!!!"

Varpå den första: "På flickor!!!"

Om vi då ponerar att du lite muntert försöker lätta upp stämningen lite här genom att ropa "The Judean People's Front!!!" rakt ut i rummet.

Då kan vi ponera att ingen av de här två föräldrarna har sett filmen The life of Brian.

Och att du möjligen skrek det lite för högt.

Och att du möjligen borde ha sett till att inte ha jordnötter i munnen när du gjorde det.

Och att du möjligen borde ha väntat och utvärderat omgivningens reaktion innan du försökte göra highfives.

Så kan vi ponera.