Fru: (Tittar in i kylen, ser skeptisk ut) Har du ätit upp…laxen?
Jag: Ja.
Fru: (Misstänksamt) Laxen? Som jag lagade igår? Och satte in här i kylen?
Jag: Ja.
Fru: Du åt upp den?
Jag: Ja.
Fru: Frivilligt?
Jag: Ja.
Fru: (Kisar mot mig lite som om jag var en sån där gömd 3D-bild som tidningar hade för några år sen med rubriker som ”Ser du hästen?”)
Jag: Den var sjukt god!
Fru: (Kisar fortfarande) God? Du tyckte att l-a-x-e-n som jag lagade igår var g-o-d?
Jag: Förmodligen den godaste laxen jag någonsin har ätit, om jag ska vara helt ärlig. Den var helt fantastisk.
(Tystnad)
Fru: (Slutar kisa, skakar på huvudet) Du hade bacon på den. Eller hur?
Jag: Och ost.
Fru: (Mumlar något som låter lite som ”varför orkar jag ens fråga”)
Jag: Två sorters ost.
Fru: (Mumlar något som låter lite som ”men det är ju kul att veta att maten man lagar blir uppskattad, verkligen”)
Jag: Och chorizo. Och bearnaise. Och rostad lök. Och saltgu…
Fru: (Vänder sig om och går)
Jag: Men vafan, det är ju inte som att jag inte gillar din mat! Jag gjorde den bara…bättre! Jag modifierade den!
Fru: (Lämnar köket)
Jag: När du satte in den där laxen i kylen så var den bara lax. När jag var färdig med den var den fucking WOLVERINE!
(Tystnad)
Jag: JAG KALLAR DEN X-LAX!
(Dörr som stängs)
Jag: JAG HADE ALDRIG KUNNAT GÖRA DET UTAN DIG ÄLSKLING!!!