Min vän N och jag ägnade större delen av tiden efter lunch åt att ingående diskutera detaljerna i det faktum att Effie Trinkett i Hunger Games och den där bruden som J.D får barn med i Scrubs är samma person.
Samma. Person.
Omvälvande på många sätt.
Jag hade faktiskt inte en aning om det över huvud taget. Och det hade, i all ärlighet, faktiskt inte min vän N heller. Men han jobbade hemifrån häromdagen och såg det på Ellen.
Sen fick jag ett telefonsamtal från Café om att någon hade skickat ett bud till mig adresserat till deras kontor, och att jag måste hämta det i receptionen där. Vilket innebar att jag fick åka tvärsöver hela stan till Östermalm. Vilket innebar två olika tunnelbanor och en ganska rask 10-minuterspromenad i regnet. Och sedan samma sak tillbaka igen. Allt detta bara för att nån klantskalle på en PR-byrå inte fattar att jag inte har mitt kontor på Café. Och för att receptionister tydligen inte får öppna post hur som helst som inte är adresserad till folk som jobbar där. Och för att Café inte bara ville slänga skiten utan jag prompt var tvungen att åka dit och hämta det.
Allt som allt tog det mer än en timme. Och sen var jag jättetrött och jättearg och jätteblöt.
OCH DET VAR LÄTT VÄRT DET!!!
Ibland känner jag att jag kanske behöver mer grejer att göra. Men det brukar gå över.