Eller…andra grejer. Man kan förstås ha andra grejer i dem också.

Det har börjat flytta in andra företag på samma våning som vårt nya kontor. Riktiga företag, såna där folk har riktiga jobb och beter sig som lite vuxna människor liksom. Då vill man ju göra ett gott första intryck. Så idag bondade jag med två IT-konsulter ute vid den gemensamma containern. Det gick förstås, helt i linje med min sociala kompetensnivå, som vanligt åt helvete.

Jag: Slänga lite kartong ja?

De: Eh…ja. Du vet…från kontorsmöblerna.

Jag: (Nickar lite för ivrigt) Jäkla IKEA liksom. Fan vad emballage de ska trycka in sin skit i!

De: Eh...mmm. Verkligen. Onödigt mycket...kartong.

Jag: (Hummar instämmande åt mitt eget konstaterande) Slöseri liksom, när de vet att alltihop bara slängs ändå! Eller hur?

(Tystnad)

De: (Tittar lite förvirrat på varandra, och sedan på mig) Alltså, hur menar du nu? Att de borde använda kartong som man kan återanvända? Eller vadå?

Jag: Äh...nänä, inte sååå alltså. Men...du vet...himla massa kartong bara liksom!

De: (Tittar lite nervöst på varandra) Eh. Okej.

(Ansträngd tystnad. Jag drabbas av omedelbar social panik.)

Jag: (Håller upp en av de små återförslutningsbara ziplockpåsarna i plast som skruvarna kommer i) Fast de HÄR kan man ju faktiskt spara! De kan man ju ha...andra grejer i.

(De tittar på påsen. Tittar på mig. Tittar på påsen. Tittar på mig.)

De: Som...vaddå?

Jag: (Rycker lite nonchalant på axlarna) Nämen duvet...som knark till exempel.

(Lång tystnad)

Jag: (Börjar inse att det här inte går så bra. Harklar mig högljutt.) Om man...knarkar. Alltså.

(Tystnad. En av dem börjar fingra på sin mobil, den andra tittar lite obekvämt ner i sin egen handflata.)

Jag: Eller...andra grejer. Ni vet.

(De nickar lite besvärat och går in på sitt kontor igen.)

Jag: (Ringer N) Tjena! När sa du att du skulle komma tillbaka till kontoret? Nä...inget. Men du vet det där du sa om att jag "skulle ge fan i att prata med någon medan du var borta"? Mmm. Det gick så att säga lite åt helvete. Kan man säga.