Hörrni!
Ni som har hängt med den här bloggen ett tag vet ju att det pratas en hel del om en man som heter Ove här. Faktum är att det faktiskt pratats så mycket om Ove här att jag under sommaren (givetvis med storsint välsignelse från Ove-upptäckaren och gentlemannen Jonas Cramby) beslutade mig för att skriva en bok om honom.
Den heter förstås kort och gott ”En man som heter Ove”. Den är 400 000 tecken lång eller så. Och den blev färdig igår. Den börjar ungefär så här:
Ove är 59 år gammal. Han kör Saab. Han är typen av man som pekar på folk han inte gillar lite sådär som om de var inbrottstjuvar och Oves pekfinger var en polisficklampa. Han står framför disken i den typ av butik som folk med japanska bilar beger sig till för att köpa vita sladdar. Ove betraktar mycket misstänksamt kartongen i sin hand. På det där sättet som om kartongen hade kört vespa och haft gymnastikbyxor på sig och precis hade kallat Ove ”kompis” och försökt sälja en klocka till honom. Sedan betraktar han expediten, ung man med enkelsiffrigt BMI som ser mycket obekväm ut, och viftar skeptiskt med kartongen mot honom.
– Jaha! Är det här en sån hära Ajjpadd då? Kräver Ove att få veta.
Så hörrni! Vi har ju hängt ihop här ett tag nu, jag och Ove och ni. Och jag vet helt ärligt inte riktigt hur seriösa bokförlag egentligen ser på det här med att publicera bloggande skåningar med keps hur som helst. Men jag tänker mig generellt att de kanske trots allt funkar lite som min fru, och därför lyssnar mer på er än på mig.
Så jag tänker så här: Om ni kan tänka er att köpa en bokjävel om den publiceras, kan ni inte bara helt kvickt skriva ”Ja” i kommentarsfältet här nedanför då?