Vår son, ett år och tre månader, står och studsar upp och ner framför teven. När han hör musik börjar han försiktigt röra sig i sidled, ett steg åt höger, sedan ett steg åt vänster, sedan ett steg åt höger igen.
Jag: (Skrattar) Det där är ju fantastiskt! Det ser ut som den där dansen man gjorde på mellanstadiediscot!
(Tystnad. Min fru tittar på mig och höjer på ögonbrynen.)
Jag: (Harklar mig) Eller…du vet…så som jag dansade på vårt bröllop.
(Tystnad. Min fru skakar långsamt på huvudet.)
Jag: (Tittar på vår son, tittar på min fru, sväljer kort.) Du tycker att han dansar bättre än jag, eller hur?
Min fru: (Tittar ner i golvet)
Jag: Jag ser ju på dig att det är det du tycker!
(Tystnad. Min fru tittar åt ett annat håll.)
Jag: Han har precis lärt sig GÅ!!!
Min fru: (Rycker på axlarna, suckar.) Säg så här älskling: Han har i alla fall dansat i fem minuter nu, och inte trampat av mig mina nya skor en enda gång. Du får själv avgöra vad du tycker att det betyder.