Runt 09.45. Jag kommer ut ur sovrummet.
Jag: Tack älskling för att du tog Nico imorse och lät mig ta sovmorgon. Jag behövde verkligen det.
Min fru: Jajaja, det är lugnt. Håll den här! (Räcker mig ena änden av ett måttband)
Jag: (Tittar in i vardagsrummet) Vafan, vad har du gjort med soffan?
Min fru: (Knuffar in mig i ett hörn och drar andra änden av måttbandet över rummet) Jag har möblerat om lite bara.
Jag: Vafan…flyttade du soffan själv? Den är ju astung!
Min fru: (Himlar med ögonen) Men det är väl klart att jag inte gjorde, pappa och Micke hjälpte mig!
(Min svärfar kommer in från balkongen)
Svärfar: Hej Fredrik! Har du sovit gott?
Jag: Ja…jo…hej. Jag hörde inte att du kom imorse. Vem fan är ”Micke”?
Vilt främmande människa i köket 1: Det är jag!
Vilt främmande människa i köket 2: Hejhej!
Min fru: Ja just det, det glömde jag säga: Det här är våra nya grannar!
Jag: Okej…hejhej…
Min fru: Hur många kvadratmeter är vårt badrum?
Jag: Va?
(Det ringer på dörren)
Min fru: Äh, inget. Jag håller på att kolla priser på kakel bara. Glöm det. Kan du öppna dörren?
(Jag går och öppnar dörren. Det står två män i målarbyxor utanför.)
Man i målarbyxa: Tja! Vi skulle kolla lite!
Jag: Ni skulle…vaförnåt?
Man i målarbyxa: (Ser förvirrad ut, lutar sig tillbaka och kontrollerar namnet på dörren) Ni ringde och ville ha offert på att måla om lägenheten, gjorde ni inte det?
(Eftertänksam tystnad)
Jag: Vad är det för år just nu?
Man i målarbyxa: Va?
Jag: Jag försöker bara kontrollera hur länge jag har sovit.