Far side of the moon

Jag bodde på hotell i Kiruna. Och jag och hotell har ju alltså, som möjligen framgått en smula i den här bloggen vid tidigare tillfällen, något av en ansträngd relation. När jag var i Tyskland satt det högtalare i taket i rummet som spelade klassisk musik och inte gick att stänga av, när jag var i Norge letade jag efter hotellets “gum” och “gicke rackte framme” så in i helvete och inte fan hjälpte det.

I Kiruna bjöd faktiskt hotellrummet i sig självt inte på några större utmaningar.

Toaletten, däremot.

Jag tyckte att det var en smula långt, det tyckte jag. Och jag har ändå en armlängd så att jag kan plocka upp leksaker som barnen tappar på golvet i baksätet utan att behöva vända mig om när vi åker bil. Jag når längst in under vår soffa. När jag tappar gummipluppen till mina hörlurar på gymmet så att den rullar in under löpbandet så är det inte ens ett PROBLEM.

Men det här. Jag tyckte att det var en smula ogeneröst. Det tyckte jag faktiskt.

Jag försökte dock förklara detta för några medlemmar ur Kirunas lokalbefolkning senare på kvällen, och de lyssnade artigt, tog till vara på informationen, tittade på varandra och tog en klunk ur varsin öl, innan en av dem till sist vände sig mot mig och sa: "Jo. Men det är 36 mil till Ikea."

Det är sant som folk säger.

Man ser annorlunda på avstånd i Norrland.