Fredrik Backman https://fredrik.cafe.se Fredrik Backman Thu, 05 Jan 2017 15:39:39 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=4.7.4 Vi ses https://fredrik.cafe.se/vi-ses/ https://fredrik.cafe.se/vi-ses/#comments Sun, 03 May 2015 14:25:45 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7282 Godsöndag.

Idag flyttar jag till Fredrikbackman.com. Jag vet inte riktigt vad som kommer finnas där än. Det kanske blir annorlunda, det kanske blir samma sak, jag har inte planerat speciellt noga. Men jag tror att det blir bra, tids nog, det också.

Jag har haft den här bloggen på Cafe.se i nästan precis fem år. Några av er som läser just nu har varit med ända från början, en handfull har varit med ända sedan jag började blogga 2008 på helt andra platser på internettet.  Jag kan bara beklaga alltsammans för er del, ni kunde ju verkligen ha lagt all den tiden på något mycket mer konstruktivt. Ni kunde ha lärt er ett nytt språk eller umgåtts mer med era familjer eller klarat alla Grand Theft Auto-spelen.

För min del däremot, finns verkligen ingenting kvar att be om. Jag kan bara hoppas att det här har varit någon ynka promille så trevligt för er som det har varit för mig. För det har verkligen varit enastående för mig. Sju år, fem här på Café, jag har gift mig två gånger med samma kvinna och blivit pappa till en son och en dotter och fått den osannolika ynnesten att skriva fyra böcker under den tiden. Den här bloggen har varit min trampolin lika mycket som den varit min saccosäck, jag har studsat här lika mycket som jag landat. Ibland har vi varit allvarliga, ni och jag, oftast inte alls. Ibland har vi varit många och ibland några färre. Alltid, oavsett, hela vägen, så har det varit ett av mitt livs största privilegium att ni har dykt upp dag efter dag.

Jag ville att ni skulle veta det. Att det har betytt något för mig. På riktigt. Att ni har hängt med, stått ut, haft överseende, med mig och med varandra. När jag tittar tillbaka på de här åren är jag allra mest tacksam över att tonen i kommentarsfältet nästan aldrig varit hatisk eller hotfull, den har varit rörig och stökig ibland men i stort sett aldrig aggressiv. Så gott jag har förmått har jag försökt berätta historier, för det är det enda jag kan, när jag började skriva hoppades jag att den här bloggen i sina bästa stunder skulle kunna kännas som när ett gäng barndomsvänner sitter runt ett altanbord och dricker billig sprit den sista sommardagen på året. Ni gav mig ogripbart mycket mer än det. Ni tog in mig i kommentarsfältet och gjorde mig till en del av en högljudd, dysfunktionell och förkrossande kärleksfull familj.

Det är förstås många, många fler av er som borde nämnas vid namn än vad som är möjligt, så om jag bara kan hojta något till en enda som representant för oss alla så är det Ulf. Du skickade en Clas Ohlson-keps med lysdiod i skärmen till mig, så att jag skulle kunna rengöra mina skrivmaskiner på nätterna utan att väcka min familj. Du var en av de som hängde här när jag hade fått en idé, som ledde till en annan idé, och som till slut blev en idé som jag skrev en hel bok om. Du hängde här så länge att jag betraktade dig som en vän långt innan jag faktiskt träffade dig och tryckte din hand. Du kom upp till Stockholm och såg Johan Rheborg spela Ove på Rival, vi snackade om det på Facebook efteråt, du hatade trafiken i Stockholm och de obefintliga jävla parkeringsmöjligheterna på Södermalm men du gillade verkligen pjäsen. Du sa det inte rakt ut, för jag tror inte att du ville såra mig, men jag fick känslan av att du faktiskt kanske gillade pjäsen bättre än du gillade boken. Och det var okej. Det var verkligen okej. Du och alla andra bloggläsare som var där fick mig att känna mig som att jag var en del av något. Som att det fanns något där nu som var vårt.

Och det var fett, Ulf. Det var jävligt fett.

Jag fick höra för några dagar sedan att cancern vann till slut. Det är en märklig sak att säga om någon som man bara träffat en enda gång, men jag kommer sakna dig. Tack för att du såg mig. Det gjorde skillnad för mig.

Och tack till er andra. För alltihop.

Idag flyttar den här bloggen alltså till en egen liten sajt, på Fredrikbackman.com. Jag vet inte exakt hur den kommer se ut eller vad den kommer innehålla. Jag kanske skriver jättemycket i perioder och inget alls då och då. Trampolin och saccosäck, allt det där. Ni är välkomna när ni vill. Altanbord, billig sprit, sista dagen på sommaren. Historier. Det är vad jag har.

Ett varmt och uppriktigt tack till Café som lät mig bo här i fem år och bjuda in mina kompisar. Ett speciellt tack till Viktor Barth-Kroon, som mot allt rimligt förnuft gav mig platsen från första början. Tack också till Johan Hurtig som svarade på mejl fyllda av invektiv kvart över tre på natten när jag inte begrep en funktion i det förbannade bloggverktyget, till Markus Kylén som redaktörade mina tre längre Café-artiklar om hamburgare, höjdrädsla och alkohol och lärde mig saker om mina egna ord som jag fortfarande tänker på, och till chefredaktör Jens Stenberg som har backat mig hela vägen även när läsare har hotat att stämma honom om han inte sparkar mig. Det har varit ett äventyr.

Det näst sista inlägget i den här bloggen handlade om gräddbullar. Det delades fler gånger på sociala medier än något annat inlägg jag har skrivit det senaste året.

Jag tror inte att vi får ett mer passande tillfälle att rida in i solnedgången.

Nöjet var helt på min sida.

]]>
https://fredrik.cafe.se/vi-ses/feed/ 64
Hur det här gick till. Ungefär. https://fredrik.cafe.se/hur-det-har-gick-till-ungefar/ https://fredrik.cafe.se/hur-det-har-gick-till-ungefar/#comments Thu, 30 Apr 2015 08:03:34 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7272 God vän: Varför är du så arg?

Jag: (Faktiskt mer frustrerat än argt) För att ni inte LYSSNAR!

Fru: (Till god vän) Det är hopplöst att prata med honom om det här. Jag har redan försökt.

Jag: Hur kan ni inte veta vad en GRÄDDBULLE är?

God vän: Det är väl som en kokostopp?

Fru: Men herregud, säg inte så, nu sätter du igång honom igen.

Jag: (Möjligen en aning sammanbitet) Det är inte som en kokostopp.

God vän: Är du säker?

Fru: Here we go again.

Jag: (Möjligen inte så sammanbitet alls) Ja, jag är SÄKER! Jag är SÄKER eftersom om jag menade en fucking KOKOSTOPP så hade jag sagt FUCKING KOKOSTOPP!!!

God vän: Men måste du bli så arg?

Jag: (Jättejättesammanbitet.) Ta fram din telefon så ska jag visa.

God vän: (Googlar) Åh, vänta, här är några. Är det såna här du menar? ”Skumboll”?

Jag: (Pekar på bilden. Jättesammanbitet.) Det där är en gräddbulle.

God vän: (Tittar i sin telefon) Det står här att de kallas ”gräddbulle” i Skåne.

Jag: (Sammanbitet på medelnivå) De HETER för fan gräddbulle! De kanske kallas ”skumboll” någon annanstans av några jävla hedningar men de HETER för fan GRÄDDBULLE!

God vän: Wikipediasidan heter ”skumboll”.

Jag: (Djupa andetag. Djupa, djupa andetag.) De heter gräddbullar. Jag köpte dem på ett ställe som heter ”gräddbullerian”. Så jag vet att de heter gräddbullar.

God vän: Alltså…vadå? Det finns en hel affär som bara säljer gräddbullar?

Fru: Det är Skåne.

God vän: Men alltså…de säljer bara gräddbullar? Och de går runt på det?

Jag: Normala människor gillar gräddbullar.

God vän: (Viskar till min fru) Skumbollar, alltså? En hel affär som bara säljer skumbollar?

Jag: GRÄDDBULLAR!

Fru: (Till god vän) Jag har läst Wikipediasidan. Det är inte ens grädde i dem.

Jag: (Eventuellt lite upprört) Men jävla ”vegetarisk bacon”, det är helt okej att det finns!? Ska DU som är VEGETARIAN komma och lägga dig i vad grejer heter kontra vad de INNEHÅLLER!!!???

Fru: (Till god vän) Jag sa ju till dig att inte prata om det här. Jag sa ju att han skulle bli helt galen. Det är något skånskt. Fråga honom om glassen han brukade äta i Danmark när han var liten.

God vän: Vilken glass?

Jag: (Djupt, djupt, djupt andetag) När jag var liten så kunde man ta färjan till Helsingör i Danmark och köpa en stor strut glass där det var en stor klick jordgubbssylt högst upp, och så en stor klick grädde under sylten, och så en stor klick glass under grädden, och när man hade ätit sig igenom hälften av glassen så kom man till en upp-och-ner-vänd gräddbulle, som var nertryckt i själva struten.

(Tystnad)

God vän: Alltså…jag…hur gammal var du när du fick äta det här?

Fru: (Till god vän) Jag säger ju det, han växte upp på Willy Wonkas chokladfabrik. Fråga honom om ”bulle med bulle”.

God vän: Bulle med…bulle?

Jag: Det är en franskbrödsbulle med en chokladboll inuti.

God vän: Vad är en franskbrödsbulle?

Jag: Jag tror att ni kallar det ”källarfranska” i Stockholm.

Fru: (Till god vän) De stoppar in chokladbollen inuti källarfranskan och äter den.

God vän: Varför det?

Jag: (Möjligen en smula kränkt) För att det är GÖTT!

God vän: Men alltså…är det en gräddbulle då? Inuti den här…källarfranskabullen?

Jag: Men är du dum i huvudet eller? Det är en chokladboll!

(Tystnad)

Jag: Men nu när du säger det så kanske man skulle kunna göra en bulle med bulle med gräddbulle.

(Tystnad)

Jag: Kanske med gla…

Fru: (Till god vän) Min teori är att skånska försäkringsbolag inte erbjuder livförsäkringar över huvud taget. Står det något på Wikipedia om det?

 

Läs också: ”Personligt meddelande” – Fredrik Backmans mest lästa blogginlägg någonsin

]]>
https://fredrik.cafe.se/hur-det-har-gick-till-ungefar/feed/ 59
Jag är egentligen för upprörd för att prata om det här https://fredrik.cafe.se/jag-ar-egentligen-for-upprord-for-att-prata-om-det-har/ https://fredrik.cafe.se/jag-ar-egentligen-for-upprord-for-att-prata-om-det-har/#comments Wed, 29 Apr 2015 20:06:56 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7270 På allvar. Jag är för upprörd för att prata om det här.

Men jag fick en låda gräddbullar av en god vän när jag var i Skåne. Och nu har jag tagit med dem hem till Stockholm. Okej, jag fick en låda gräddbullar av en god vän när jag var i Skåne, och jag åt upp den lådan gräddbullar medan jag var i Skåne, men det stod på lådan var de var köpta, så jag åkte dit och köpte en låda till. Okej, två lådor till. Och en av dem tog jag med mig till Stockholm.

Och jag är egentligen alldeles för upprörd för att prata om det här.

Men nu har det alltså visat sig att i somliga delar av Sverige så heter inte gräddbullar ”gräddbullar”. Det har till och med visat sig att i somliga delar av Sverige, och somliga av de delarna befinner sig i mitt hem (i mitt HEM!) så finns det människor som inte ens vet vad gräddbullar ä-r.

De vet inte.

Vad det är.

Jag är egentligen för…men alltså…på riktigt…i somliga delar av mitt hem så går det runt somliga människor och frågar ”menar du kokosbollar?”. Menar jag kokosbollar? HADE JAG MENAT KOKOSBOLLAR HADE JAG FÖR HELVETE SAGT ”KOKOSBO…

Jag sa ju det.

Jag är för upprörd.

]]>
https://fredrik.cafe.se/jag-ar-egentligen-for-upprord-for-att-prata-om-det-har/feed/ 33
Fly the friendly skies https://fredrik.cafe.se/fly-the-friendly-skies/ https://fredrik.cafe.se/fly-the-friendly-skies/#comments Wed, 29 Apr 2015 09:39:22 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7267 Flera läsare har sedan igår gjort mig uppmärksam på att mina vänner och jag kanske inte behöver en riktig helikopter för att spela 3D-Pacman med vår vån som är rädd för hundar. Det finns nämligen någon sorts radiostyrda helikoptrar utrustade med kameror.

Så nu behöver jag bara en vän som kan lära sig att styra helikoptern och kameran.  Om det är för svårt kanske jag behöver en vän som styr helikoptern och en som styr kameran. Och så behöver jag några vänner som springer runt i radhuskvarteret med hundar. Det får gärna vara vänner som har egna hundar. Annars kommer vi behöva några andra vänner som har hundar att låna ut. Och walkie-talkies. De kan vara köpta i affär.

Och efter att allt är färdigt kommer jag eventuellt behöva en ny vän som är rädd för hundar eftersom den första vännen eventuellt kommer vara en före detta vän.

Min fru håller på här i bakgrunden nu om att det kanske är såna här saker som är anledningen till att jag inte har så jävla många vänner från första början.

Det är tacken man får för att man erbjuder henne att välja mellan att ta helikoptercertifikat eller att skaffa hund.

]]>
https://fredrik.cafe.se/fly-the-friendly-skies/feed/ 9
Run to the hills. Run for your lives. https://fredrik.cafe.se/run-to-the-hills-run-for-your-lives/ https://fredrik.cafe.se/run-to-the-hills-run-for-your-lives/#comments Tue, 28 Apr 2015 09:40:16 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7261 Jag har en god vän som är rädd för hundar. Alltså på riktigt rädd för hundar. På nivån så att om jag sa att jag hade lämnat en snäll liten tax i hans lägenhet och samtidigt berättade att jag gömt tre dussin giftormar i hans bil så hade han sovit i bilen. Jag vet det eftersom han bodde i lägenhet och hade en bil när vi var 22 och vi är några stycken av hans barndomsvänner som fortfarande har lite dåligt samvete över det där (även om det till vårt försvar var varmt ute och jag var ganska berusad och det slutade med att jag också sov i hans bil).

Men hur som helst: Det här är givetvis ingenting man ska skämta om, fobier är fruktansvärda, jag har flera själv. Höjder, krokodiler, trånga utrymmen, öppet vatten, skjutvapen, tandläkare och den där grejen i Gordon Ramsays Hell’s Kitchen där de får smaka på saker med förbundna ögon och inte vet om det kommer vara lax eller pannacotta till exempel.

Men min gode vän är alltså rädd för hundar.

Och hans fru och han och deras nyfödda barn har precis flyttat in i ett radhus i ett svenskt radhusområde, som verkligen ser ut exakt så som svenska radhusområden som verkligen, verkligen, verkligen ser ut exakt så som svenska radhusområden ser ut, ser ut.

Och man ska inte skämta om fobier. Det ska man sannerligen inte. Jag hade till exempel blivit asförbannad om någon hade gömt en krokodil i min bil. (Jag hade fan inte ens tolererat att den hade svansen på ett litet flak där bak, så dra åt helvete alla ni med småbarn som tänkte föreslå det, den där skiten är fan inte okej!)

Men min gode vän som är rädd för hundar har börjat jogga på kvällarna.

Och jag vet inte om ni kommer ihåg den där gången som min fru pratade om att hon ville ta helikoptercertifikat för att det kunde vara bra att ha när zombieapokalypsen kommer? Och jag insinuerade att det kanske skulle vara bortkastad tid om inte zombieapokalypsen dök upp för vad skulle hon DÅ behöva en helikopter till? Nåväl. Jag hade fel där. Uppenbart. Så det har visat sig att jag verkligen, verkligen, verkligen måste börja uppmuntra min fru att ta tag i det där igen, och kanske till och med kolla om det finns någon sorts intensivkurs hon kan gå. För jag har pratat med min gode väns fru nu och hon har vittnat om att när min gode vän är ute och joggar och får syn på någon granne som är ute och går med sin hund i slutet av gatan, då tvärvänder min gode vän och rusar åt andra hållet. (Han har själv erkänt att han vid minst två ställen har tvärstannat mitt på en cykelbana för att någon har lekt med sin labrador tvåhundra meter längre fram, och eftersom min gode vän inte vill avslöja att han lider av hundrädsla eftersom han är övertygad om att labradorerna då ska lukta sig till hans fruktan och ”det är då de jävlarna hugger!!!”, så brukar han låtsas att han egentligen stannat för att han tänker köra intervaller mellan lyktstolparna åt andra hållet. Och så springer han den gamla fotbollsövningen ”idioten” mellan stolparna en efter en tills han sakta men säkert tagit sig hela vägen hem.)

Jag säger inte att man ska skämta om fobier. Det ska man inte. Jag hade blivit jättejättejättearg om någon gömde en tandläkare i min bil.

Men vi är några barndomsvänner till min gode vän som nu har insett att om vi hade en helikopter, ett par hundar av medelstorlek och walkie-talkies så hade en av oss kunnat cirkulera ovanför radhusområdet under hans joggingturer och spelat en sjukt fet 3D-version av Pacman.

Det är möjligt att mina barndomsvänner och jag behöver skaffa någon form av gemensam hobby så att vi har fler grejer än det här att prata om. Det är absolut möjligt.

Men 3D-Pacman är en form av gemensam hobby.

]]>
https://fredrik.cafe.se/run-to-the-hills-run-for-your-lives/feed/ 14
The flak and the furious https://fredrik.cafe.se/the-flak-and-the-furious/ https://fredrik.cafe.se/the-flak-and-the-furious/#comments Mon, 27 Apr 2015 18:31:54 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7250 Jag har inte bloggat på ett tag. Jag ska inte säga att det ”inte är något personligt”, för det har varit helt och hållet personligt. För mig.

Jag har varit i Skåne. Min fru var inte med. Och det var en sådan där helg när solen sken och nostalgin filtrerade bort småstadsuppväxtens alla komplex. Jag satt på en barbequerestaurang ägd av en god vän. Vi åt kött och drack alkoholfri öl och snackade så som grabbar har en tendens att göra. Han pekade och sa ”den där då? Tycker du om den där?”. Och jag sa ”jo, jo, herregud, men jag kan inte”. Och han sa ”jag kommer inte berätta det för någon. Är du sugen?”. Och jag sa ”jag är väl för fan inte blind? Vem skulle inte bli sugen? Men jag är gift och har två små barn och är stadgad nu. Jag bor i en bostadsrätt i ett område med smala gator och ‘Kör Sakta Lekande Barn’-skyltar. Den där delen av mitt liv är över.”

Och då lutade han sig fram och sa ”det får bli vår hemlighet”.

Och sen fick jag köra hans pickup.

En svart.

Den var stor som min förra lägenhet. Jag skulle få plats med nästan alla mina skrivmaskiner på flaket. När man gasade lät det som om någon väckt Magnus Samuelsson genom att rycka i hans näshår. Det var som att rida på en full ent. Ratten var turistkartebred, hjulen högre än mina barn. Och jag tänkte att jag måste ha en. Jag tänkte att jag ville ha en så mycket att jag skulle kunna tänka mig att köpa en i hemlighet och ha den parkerad på flygplatsen i Ängelholm, så att jag skulle kunna köra min Hyundai till förskolan och lämna barnen varje morgon, och sen köra vidare in till kontoret och bara låtsas som ingenting, parkera i garaget och ställa mig i hissen. Smyga ut på entréplanet. Ta en taxi till Bromma, ta första flyget till Skåne, köra pickup i fyra timmar, och sen flyga tillbaka till Bromma och ta en taxi in till kontoret och ta hissen ner till garaget och hämta barnen på förskolan i Hyundaien som om ingenting hänt.

Det skulle kunna pågå i månader. Kanske år. Jag skulle kunna leva ett dubbelliv. Och en dag, när jag blivit bekväm och alldeles för självsäker, när jag börjar slarva, så är det de små sakerna som avslöjar allt. Kanske försöker jag starta Hyundaien med fel nyckel. Kanske doftar min jackkrage en sorts doftgran jag inte haft i Hyundaien sedan den var ny och allt kändes speciellt. Och Hyundaien ger inga speciella tecken, det tänds inga varningslampor, men innerst inne vet jag att den vet. Och den kanske väntar ett par dagar. Kanske flera veckor. Men en eftermiddag på väg från kontoret, kanske en helg när jag har varit på Max, slår gps:en plötsligt själv in koordinaterna, utan att jag kan hindra den. Alla dörrar låser sig. Och sen kör Hyundaien mig och sig själv och ett Max Suprememål och kanske en sån där lyxshake utför ett stup. För om inte Hyundaien kan få mig, då ska ingen få mig.

Nu frågade min fru vad jag tänker på, och jag sa ”inget”. Och nu tittar hon på mig som om hon redan har sett fotona i min telefon. Hon tittar på mig som hon gjorde den där gången när jag ville köpa en annan bil, som körde genom en flod (en FLOD!!!) i reklamen, men när vi stod hos bilhandlaren och han pratade om alla ”terrängegenskaper” och sa att det där var ”en perfekt bil för alla som älskar att vara ute i naturen”, så harklade sig min fru och bad mig högt att berätta för bilhandlaren lite om ”senaste gången du var ute i naturen, Fredrik. Vilken natur som helst går bra”. Hon tittar på mig nu som hon gjorde när jag hade pratat om flodbilen som ”the one that got away” medan vi körde Hyundaien 60 mil genom Sverige en augustidag året efter när det var 28 grader varmt, och en kvart senare gick luftkonditioneringen jävligt mystiskt bara sönder. Med 35 mil kvar. Och två arga barn i baksätet. Hon tittar på mig nu som om hon vill säga ”jag vet vad du håller på med. Och det gör Hyundaien också.”

Men jag skulle få plats med nästan alla mina skrivmaskiner på flaket, det är allt jag säger.

Jag skulle kunna köpa skrivmaskiner som jag bara hade i Skåne.

Jag skulle kunna köpa flygbiljetterna under falsk identitet. Ha ett hemligt bankfack någonstans med tre olika körkort, bensinpengar i kontanter och en pistol. Eller kanske inte en pistol. Men kanske en låda Snickers. Ifall att något händer.

Det skulle kunna vara mitt Narnia.

2015-04-23 15.44.39

 

]]>
https://fredrik.cafe.se/the-flak-and-the-furious/feed/ 19
It’s a southern thing https://fredrik.cafe.se/its-a-southern-thing/ https://fredrik.cafe.se/its-a-southern-thing/#comments Thu, 23 Apr 2015 06:20:18 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7246 Idag ska jag alltså som hastigast till Skåne. Ikväll klockan 18 ska jag bli intervjuad på en liten scen på biblioteket i Helsingborg av min vän Alex som jobbar där. Eventuellt kommer vi mest skrika invektiv åt varandra eftersom Alex växte upp i ett hem där åsikten att Donatello är den coolaste ninja turtlesen var ”helt okej”. Trots att alla civiliserade människor vet att det bara är nazister som inte tycker att Michelangelo är coolast.

 

Eventuellt kommer vi prata om mina böcker också. Men förmodligen inte om ”Min mormor hälsar och säger förlåt” för Alex tycker att den är ganska kass.

 

Hur som helst har jag redan fått upprepa min kaffebeställning tre gånger på Bromma Flygplats så jag antar att den sortens dialektförflyttning som gör att min fru måste ringa över Skype varje gång jag har varit i Skåne i mer än tre timmar för att kunna se mina läppar medan jag pratar är initierad. Jag ser som vanligt fram emot att komma ner till Helsingborg och beställa samma sorts kaffe av någon som muttrar ”jävla stockholmare”.

 

Jag är en världsmedborgare.

]]>
https://fredrik.cafe.se/its-a-southern-thing/feed/ 31
Reklam https://fredrik.cafe.se/reklam-39/ https://fredrik.cafe.se/reklam-39/#comments Mon, 20 Apr 2015 20:47:25 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7239 Godkväll. Det är jag igen. Det kommer gå snabbt.

Jag ville bara nämna att nu på torsdag ska jag prata om grejer på stadsbiblioteket i Helsingborg. Det är 50-årsfirande. För biblioteket, alltså. Men jag fyller snart 34 så om någon ser en trevlig keps- och skrivmaskinsaffär någonstans är jag inte den som dömer. Hur som helst: Klockan 18 börjar det. På biblioteket, alltså. I Helsingborg. Det ligger i Skåne till vänster om E4.

Jag ville också nämna att jag nuförtiden även härjar på Instagram (mest om kepsar och kakor) och Twitter (mest om amerikanska bilar som kör i cirklar och män i hjälm som skriker åt varandra).

Jag finns, om man nu verkligen sannerligen innerligt är i besittning av på tok för mycket fritid, även på Facebook.

Det var allt.

Jag ber om ursäkt för de här 20 sekunderna av era liv. Bloggen återgår strax till sin vanliga brist på innehåll.

]]>
https://fredrik.cafe.se/reklam-39/feed/ 13
Min fru säger att det är mat som ”blev över”. Jag föredrar att kalla det mat som ”kom undan”. https://fredrik.cafe.se/min-fru-sager-att-det-ar-mat-som-blev-over-jag-foredrar-att-kalla-det-mat-som-kom-undan/ https://fredrik.cafe.se/min-fru-sager-att-det-ar-mat-som-blev-over-jag-foredrar-att-kalla-det-mat-som-kom-undan/#comments Sun, 19 Apr 2015 07:43:10 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7235 Igår: Svensk-iranskt barnkalas.

Idag: Skånsk frukost.

image

De där fluffiga i ena hörnet är en sorts iranska kakor som smakar som om någon friterat ett moln. Det där i andra hörnet är resterna av en Captain America-tårta. Den kämpade tappert, men i den avgörande striden var mina krafter för stora. Min fru håller på om att jag kan glömma att jag får hitta på ett superhjältenamn för det jag har är tydligen inte en ”superkraft” utan ett ”problem”. Men hon förstår inte det här. De vanliga människorna gör aldrig det.

Jag har visserligen inte kommit på något superhjältenamn än, men det är i alla fall det världen kommer ropa när någon skriker ”vi måste göra plats i kylen!!!” och någon annan pekar mot himlen och svarar ”det här låter som ett jobb för…”.

]]>
https://fredrik.cafe.se/min-fru-sager-att-det-ar-mat-som-blev-over-jag-foredrar-att-kalla-det-mat-som-kom-undan/feed/ 19
Mitt liv är inte händelselöst. Det är lågintensivt. https://fredrik.cafe.se/mitt-liv-ar-inte-handelselost-det-ar-lagintensivt/ https://fredrik.cafe.se/mitt-liv-ar-inte-handelselost-det-ar-lagintensivt/#comments Fri, 17 Apr 2015 19:46:52 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7226 Vi har haft vår bil i nästan två år. Det har verkat som en vanlig bil. Den har inte gjort några tricks, den har inte förefallit ha några hemligheter. Den har på alla sätt gett intrycket av att bara vara ett transportmedel.

Men idag var min dotter och jag ute och körde, ensamma, och medan vi satt i en kö vid ett rödljus sneglade jag av en händelse upp i taket och såg något.

Något som såg ut som en…lucka.

IMG_3098

Och jag ska alltså inte på något sätt alls försöka jämföra min Hyundai med Airwolf. Inte alls.

Men om Airwolf hade haft ett hemligt lönnfack där man kunde gömma sina snacks.

Det är allt jag tänker säga om det.

IMG_3096

I instruktionsboken står det att det är ett ”solglasögonfack”, men både min dotter och jag ser ju för fan att det är till för snacks. Hemliga snacks. Det är till och med en liten nersänkt öppning där i mitten så att de hemliga snacksen ska rulla ut naturligt över kanten och ner i munnen på en när man har bråttom och öppnar facket medan man är på ett hemligt uppdrag och till exempel blir beskjuten av fientlig gerilla eller är i garaget och bara ska hämta en grej.

”Solglasögonfack.” Ingen normal människa skulle för fan lägga solglasögon i DET HEMLIGA SNACKSFACKET. Min dotter och jag är överens om detta.

Eller, ja. Alltså, hon är ju bara ett och ett halvt år gammal, min dotter. Så, ja, ni vet.

Hon kan ha sitt crack där.

]]>
https://fredrik.cafe.se/mitt-liv-ar-inte-handelselost-det-ar-lagintensivt/feed/ 13
Jag säger bara att förnekelse är första tecknet https://fredrik.cafe.se/jag-sager-bara-att-fornekelse-ar-forsta-tecknet/ https://fredrik.cafe.se/jag-sager-bara-att-fornekelse-ar-forsta-tecknet/#comments Thu, 16 Apr 2015 19:25:23 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7223 Jag är inte en speciellt bra pappa. Det är ingen hemlighet. Jag besitter en lång rad egenskaper och personlighetsdrag som alla med kompetens inom området är överens om gör mig synnerligen olämplig för föräldraskap.

Jag är självupptagen, ofokuserad, glömsk, inkonsekvent och otålig. Långsam. Paranoid. Dålig lyssnare. Oförmögen att leva i nuet. Och glömsk.

Jag vet inte hur man ska bete sig på föräldramöten. Jag ringer sjukvårdsrådgivningen tre gånger i veckan. Jag tar med mina barn till jobbet för att jag glömde lämna dem på förskolan på vägen. Jag tar med andra barns skor från lekrummet. Jag är rädd för svanar. Jag kan inga lekar. Det är okej, alltså, både min familj och jag har för längesedan förlikat oss med det här. Jag gör så gott jag kan, det gör jag, men jag är helt enkelt en ganska kass vuxen.

Så med det i åtanke.

Mina barn har alltså en leksaksspis. En sån där i hårdplast som låter som en gasspis när man sätter igång plattorna, och när man ställer en liten kastrull på en av dem så låter spisen som att den bubblar och fräser. Min son växte ifrån den där spisen för några år sedan, och min dotter har i ärlighetens namn inte visat speciellt mycket intresse för den heller på senaste tiden. Förrän idag.

Idag är min fru på en grej med sitt jobb. Så barnen och jag är ensamma hemma. Och då sitter min son tyst och förväntansfullt på en pall bredvid leksaksspisen, medan min dotter omsorgsfullt stoppar små bitar av något som jag faktiskt inte riktigt vet vad det är men som ser ut som väldigt noggrant sönderrivet hushållspapper blandat med något som jag tror är florsocker i en tesked.

Sedan håller min dotter skeden försiktigt över en av plattorna på leksaksspisen. Och min son sitter bredvid och kikar ner i den och säger ”nu…nu tror jag det är färdigt”.

Jag är som sagt ingen auktoritet på området.

Men det är så man gör crack va?

]]>
https://fredrik.cafe.se/jag-sager-bara-att-fornekelse-ar-forsta-tecknet/feed/ 19
Save the cheerleader, save the world. https://fredrik.cafe.se/save-the-cheerleader-save-the-world/ https://fredrik.cafe.se/save-the-cheerleader-save-the-world/#comments Wed, 15 Apr 2015 20:44:30 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7220 Min fru och jag hade köpt mat och var på väg hem i bilen. Jag körde, hon satt i passagerarsätet med maten i famnen. Ungefär halvvägs hem finns en skarp vänstersväng med väldigt dålig sikt, och precis när vi skulle svänga ut där kom en bil från andra hållet, samtidigt som en lastbil backade rakt ut i korsningen utan att se att det kom trafik. Så bilen som kom från andra hållet girade åt vårt håll, över korsningen, och jag tvärnitade och sträckte instinktivt ut armen över passagerarsätet för att skydda den jag älskar.

Det är en instinkt, alltså. Att fälla ut armen sådär. Det finns äktenskap där en person hade fått beröm för det.

Men min fru bara ”när du trodde att vi skulle krocka där, och fällde ut armen sådär, var det mig eller maten du försökte skydda då?”.

Och det är fan en rätt jävla taskig grej att fråga. Jag vet inte hur ni känner, men jag känner faktiskt inte att det är okej av henne.

Jag är en ganska stor kille.

Jag är fullt kapabel att skydda båda.

]]>
https://fredrik.cafe.se/save-the-cheerleader-save-the-world/feed/ 6
Varmt hjärta. Kalla fakta. https://fredrik.cafe.se/varmt-hjarta-kalla-fakta/ https://fredrik.cafe.se/varmt-hjarta-kalla-fakta/#comments Mon, 13 Apr 2015 19:55:50 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7215 Jag tycker inte att det är orimligt.

Hon frågade varför det låg popcorn överallt på golvet i bilen. Jag frågade om hon var irriterad. Hon frågade varför det låg POPCORN överallt i bilen, och jag frågade om hon var IRRITERAD. Och då sa hon att NU var hon det, och sen frågade hon varför det låg popcorn överallt i BILEN. Och då frågade jag om hon var mest irriterad för att någon hade ätit popcorn i bilen eller för att någon hade spillt popcornen på golvet.

Jag tycker inte att det är orimligt att fråga. Svaret kommer faktiskt till väldigt stor del avgöra hur mycket av det här jag kan skylla på barnen. Jag behöver även använda en del av informationen i svaret till att avgöra hur jag ska gå till väga för att det här inte ska bli ytterligare en diskussion som handlar om den där gången när jag frågade en kille på Elgiganten om det finns popcornmaskinssladdar som går att koppla till cigarettändaruttaget i en Hyundai.

De här två incidenterna behöver inte nödvändigtvis ha med varandra att göra.

Dessutom var det preliminärt förmodligen mest barnens fel.

]]>
https://fredrik.cafe.se/varmt-hjarta-kalla-fakta/feed/ 10
Ett gott ord https://fredrik.cafe.se/ett-gott-ord/ https://fredrik.cafe.se/ett-gott-ord/#comments Sat, 11 Apr 2015 21:55:11 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7213 Min femåriga son är förbannad på svenska språket nu igen eftersom han tycker att det är fullständigt orimligt att ”efterrätt” heter ”efterrätt” och inte ”eftermiddag”.

Eftersom hans mamma säger att det bara är efter den som vi får äta det.

Jag börjar få slut på motargument.

Jag börjar även få slut på efterrätt.

]]>
https://fredrik.cafe.se/ett-gott-ord/feed/ 13
Mitt föräldraskap. I sammanfattning. https://fredrik.cafe.se/mitt-foraldraskap-i-sammanfattning-2/ https://fredrik.cafe.se/mitt-foraldraskap-i-sammanfattning-2/#comments Sat, 11 Apr 2015 09:52:38 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7210 image

]]>
https://fredrik.cafe.se/mitt-foraldraskap-i-sammanfattning-2/feed/ 4
Att leva i en bubbla. Med mig. https://fredrik.cafe.se/att-leva-i-en-bubbla-med-mig/ https://fredrik.cafe.se/att-leva-i-en-bubbla-med-mig/#comments Fri, 10 Apr 2015 13:37:52 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7208 Så här är det: Så länge jag kan minnas har folk som känner mig sagt att jag behöver ”terapi”. Så jag har intresserat mig en hel del för terapi. För jag vill bli en bättre människa och bla bla bla. Framför allt har jag läst jättemycket om kognitiv beteendeterapi eller vad det heter. Eller ”jättemycket” är kanske att ta i men jag har wikipediat. Och jag har till och med vid ett tillfälle gått i den sortens terapi själv eftersom jag hade höjdskräck. Och det hjälpte. Ett tag. Och sen fick jag lite fallskräck, och den funkar rätt dåligt ihop med höjder, men ändå. Låt oss fokusera på rätt saker här: Kognitiv beteendeterapi går ut på att man ska bota sina fobier genom att utsätta sig för dem. Eller det kanske inte är exakt vad det går ut på, men vi skulle kunna sammanfatta det så. Eller jag skulle kunna göra det, om ni inte vill hållas ansvariga efteråt. Jag sammanfattar det med att fobier botas genom att man utsätts litegrann för dem. I en accelerande dos. Som när folk med spindelfobi får gå till Skansen och klappa en av de där spindlarna som är stor som en robotgräsklippare och hårig som en jävla labrador.

Det är terapi. De mår jättebra efteråt. Har ingen fobi alls för spindlar. Jag har sett det här på tv, vill jag minnas.

Så.

Om vi nu rent hypotetiskt antar att min fru egentligen inte ”hatar” att jag sitter bredvid henne och trycker bubbelplast, utan att det kanske mer handlar om att hon har en ”fobi”.

Då är det ju inte direkt som att jag ”provocerar” alls, faktiskt. Det är mer som att jag använder kognitiv beteendeterapi genom att utsätta henne för hennes fobi i en lagom dos tills hon blir botad.

Det är alltså kanske inte alls jag som är ”jävligt störig” utan i själva verket jag som är ”otroligt hjälpsam”.

Så det kan vara så.

Jag kände att hon blev lite defensiv när jag försökte förklara det här.

Men förnekelse är alltid den första reaktionen för den som har problem.

Förnekelse och att hon kastar fjärrkontrollen jättehårt på mig.

]]>
https://fredrik.cafe.se/att-leva-i-en-bubbla-med-mig/feed/ 10
It works out https://fredrik.cafe.se/it-works-out/ https://fredrik.cafe.se/it-works-out/#comments Wed, 08 Apr 2015 19:52:27 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7206 För det första så vet alla småbarnsföräldrar att det är jävligt lätt hänt att glömma smågrejer då och då när man försöker fokusera på att hämta eller lämna sina barn. Barn tar jävligt mycket fokus. Så då kan man glömma bort smågrejer. Det vet alla. Och det gäller även barnen. Barn glömmer faktiskt skit överallt hela tiden. Min son till exempel, glömde sin ryggsäck i parken igår. Så jag fick åka och hämta den imorse. För jag hade glömt att han hade glömt den där. Annars skulle jag ha hämtat den igår. När han kom på att han hade glömt den. Men jag kom ihåg det imorse. Jag vill att vi fokuserar på det.

För det andra så vet alla som har varit på gym utan att ha varit jättemycket på gym innan just den dagen då man gick till gymmet att gym kan göra en jävligt trött. Om man inte har varit på gym så mycket innan man kommer till gymmet att man inte längre blir trött av att vara på gym. Om man inte har det blir man faktiskt bara mest trött på att vara på gym redan första gången man är där. Och när man är trött är det lätt hänt att man glömmer grejer. Till exempel smågrejer.

För det tredje så var jag på gymmet. Och jag var trött. Och jag skulle hämta mina barn. På barnpassningen på gymmet. Och de var inte där.

För det fjärde så ”skällde” jag inte på personalen på gymmet när jag inte hittade mina barn. Jag blev bara lite rädd.

För det femte så är det jävligt lätt hänt att man glömmer smågrejer när man är trött och ska hämta eller lämna sina barn. Man kan till exempel glömma bort att man har lämnat dem på förskolan, inte på barnpassningen på gymmet.

För det sjätte så JA! Jag glömde min sons ryggsäck på gymmet.

]]>
https://fredrik.cafe.se/it-works-out/feed/ 3
Äktenskap. I sammanfattning. https://fredrik.cafe.se/aktenskap-i-sammanfattning/ https://fredrik.cafe.se/aktenskap-i-sammanfattning/#comments Tue, 07 Apr 2015 18:29:16 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7196 Ja. Jag kan möjligen vara lite disträ ibland. Tankspridd kanske, rentav. Och ja, jag får en del dåliga idéer då och då som jag inte helt och hållet värderar konsekvenserna av. Och ja, jag har tagit några dåliga beslut längs vägen. Men det har vi alla. Alla människor. Visst, det är möjligt att jag rent procentuellt och proportionerligt har tagit lite fler dåliga beslut än genomsnittet, men ändå.

Jag drömmer om enkla saker, nuförtiden. Jag är i den åldern nu då jag har lärt mig att hoppas på blott enkla ting.

Och jag kan berätta att en enkel sak som jag till exempel drömmer om är att jag EN gång ska stå i köket och fråga min fru om hon vet var en sak jag behöver ligger, utan att hon genast frågar: ”Vad ska du ha den till?”.

Och jag ska bara säga det här först: Jag kan acceptera det vid vissa tillfällen. Jag är inte omöjlig alls. Jag gjorde karamellpopcorn men förstod inte att man skulle hälsa på smeten efter att man hade poppat popcornen, så jag hällde smeten direkt i popcornmaskinen. Det var ett ”visst tillfälle”. Och jag har friterat en del. Kyckling. Biff. Chili cheese-bollar med bearnaisesås inuti (det funkade inte helt perfekt konsistensmässigt). Fläskfilé och Snickersglass (men bara en gång samtidigt). Och vid ett eller möjligen två tillfällen friterade jag karamellpopcorn. Det var också gångbara exempel på ”vissa tillfällen”, det går jag med på. Och jag kan till exempel ha rimlig förståelse för att min idé att kombinera tomtebloss och heliumballonger inte blev riktigt så rolig för barnen som man skulle kunna tro. Jag respekterar att om jag kommer in i köket sent på natten och verkar berusad och frågar efter tomtebloss och heliumballonger och/eller till exempel någon typ av svärd så är det kanske eventuellt relevant att fråga vad jag ska ha det till.

Visst.

Men nu frågade jag efter en OSTHYVEL.

Jag ska SKÄRA OST med den.

Så jag drömmer om enkla ting, nuförtiden. En dag ska hon bara svara ”i översta lådan, älskling”.

Nu står hon här bredvid och muttrar ”jag drömmer om att du en dag bara ska öppna en låda och titta innan du fråga…”, men var och en får leva med sina egna brustna illusioner.

]]>
https://fredrik.cafe.se/aktenskap-i-sammanfattning/feed/ 13
Börja snickra på tidsmaskinerna, för det här kommer eventuellt gå åt helvete. https://fredrik.cafe.se/borja-snickra-pa-tidsmaskinerna-for-det-har-kommer-eventuellt-ga-at-helvete/ https://fredrik.cafe.se/borja-snickra-pa-tidsmaskinerna-for-det-har-kommer-eventuellt-ga-at-helvete/#comments Sun, 05 Apr 2015 20:42:49 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7194 Alltså, jag vill inte låta negativ på något sätt. Jag försöker inte framstå som en domedagsprofet här. Jag är faktiskt en ganska optimistisk kille överlag, om jag får säga det själv,  jag oroar mig inte jättemycket över varken kärnvapenkrig eller växthuseffekter på daglig basis.

Bara så vi har det klart. Jag är inte den som målar fan på väggen. Jag brukar tänka att allt ordnar sig. Att evolutionen ändå har fått människosläktet att överleva så här länge under ganska röriga omständigheter, så kom igen liksom, vi kommer nog klara oss. Planeten kommer överleva, kommande generationer kommer frodas.

Så tänker jag.

Eller jag brukar tänka så.

Men idag har jag sett tre barn under tre år vistas i samma rum som en robotdammsugare i tio minuter.

Och jag vill inte låta…ja, ni vet.

Men jag tror att det var ikväll maskinerna vände sig emot oss.

]]>
https://fredrik.cafe.se/borja-snickra-pa-tidsmaskinerna-for-det-har-kommer-eventuellt-ga-at-helvete/feed/ 3
Påsk. Den vanliga versionen. https://fredrik.cafe.se/pask-den-vanliga-versionen/ https://fredrik.cafe.se/pask-den-vanliga-versionen/#comments Sat, 04 Apr 2015 09:53:58 +0000 https://fredrik.cafe.se/?p=7190 God vän som precis har fått barn: Jag har liksom aldrig firat påsk, men nu när man har fått barn känns det plötsligt som att det är världens grej. Brukar Fredrik och du fira mycket med barnen?

Min fru: (Ser jätteonödigt skeptisk ut) Det beror på vad du menar med ”fira”.

God vän som precis har fått barn: Nämen har ni påsktraditioner och sådär? En familj jag känner har värsta äggjakten med barnen varje år.

Min fru: Jaha, äggjakten, ja. Du menar så. Jo, men det har vi också.

God vän som precis har fått barn: Har ni? Det låter ju hur mysigt som helst! Så du och Fredrik gömmer ägg fyllda med godis på olika ställen i huset och så får barnen springa runt och leta?

Min fru: Mmm. Fast kanske inte riktigt.

God vän som precis har fått barn: Eller hur gör ni?

Min fru: Ungefär sådär. Fast det är lite mer som att barnen får påskägg, och sen springer Fredrik runt och letar efter dem på natten när barnen sover.

(Bara lite, lite, lite för lång tystnad)

Min fru: (Kommer på sig själv alldeles för sent) Fast alltså jag menar inte i år! Inte i år! Inte det här året! I år bestämde vi att barnen inte skulle få några påskägg!

(Tystnad)

Min fru: (Lite för ihärdigt) I år blev det inga påskägg. Alls. Över huvud taget.

Barnen: (Börjar backa mot dörren till sitt rum)

Min fru: (Flackar med blicken) Men såatte…ändå ett himla väder vi har fått va? Eller vad säger ni?

Jag: Vänta nu…

Min fru: (Masserar tinningarna) Skit också.

Jag: (Lite anklagande) Barnen FICK påskägg i år, eller hur?

Barnen: (Ganska mycket anklagande) MAMMA!!!

]]>
https://fredrik.cafe.se/pask-den-vanliga-versionen/feed/ 8