Förkyld under pressure
Fru: (Med exakt ingen sympati alls) Ja. Du är jättesjuk. Jag fattar. Men det är ingen tävling.
Jag: Meh! Det har jag väl för fan inte SAGT heller!
Fru: Du jämförde hur sjuka barnen var med hur sjuk du är.
Jag: Exakt.
Fru: (Med en ton som jag faktiskt skulle kunna uppfatta som en smula raljerande om jag hade varit en lite känsligare person) Och så var du väldigt, väldigt, väldigt noga med att påpeka att du är väldigt, väldigt, väldigt mycket sjukare än barnen.
Jag: Exakt. Det är jag ju.
Fru: Det är ingen tävling, Fredrik.
Jag: Nej. Jag säger ju exakt det!!!
Fru: Det är inte viktigt vem som är sjukast. Barnen är sjuka och du är sjuk.
Jag: Barnen är sjuka och jag är JÄTTEsjuk.
Fru: (Med den helt onödiga tonen) Jag förstår att du känner så.
Jag: Det är för fan ingenting jag KÄNNER. Det är en helt objektiv DIAGNOS!
Fru: Okej.
Jag: (Med gudomligt och oändligt tålamod) Det handlar inte om att det är någon tävling. Det handlar bara om att jag helt uppenbart är mycket, mycket, mycket mer förkyld än barnen. De är ju jättesmå. De har inte plats för i närheten av lika mycket förkylning som jag.
Fru: Nu låter det ändå lite på dig som att du tror att det här är en tävling.
Jag: MENVAFA...Det är ingen TÄVLING säger jag ju!!!
Fru: Då så.
Jag: Jag tävlar för fan inte med mina egna barn om vem som är sjukast.
Fru: Fint. Då kanske du kan hjälpa mig me...
Jag: Men om det HADE varit en tävling så hade j...
Fru: (Tar barnen, går ut ur sovrummet) Jag orkar inte.
Jag: DU orkar inte!!!??? Du är ju inte ens SJUK! Du kommer SIST i den här familjen i vem som är sjukast!
(Tystnad)
Jag: Inte för att det är en tävling alltså. Vart ska ni?
(Tystnad)
Vår son: Hej då pappa.
(Sovrumsdörr som stängs utifrån)
Jag: KAN JAG ÅTMINSTONE FÅ JUICE OM NI ÄNDÅ ÄR DÄRUTE?
