Min fru: Vad tittar du på?
Jag: Det är italiensk tv, de pratar om matchen mellan Inter-Milan ikväll.
Min fru: Varför är det bilder på Zlatan hela tiden då?
Jag: De diskuterar om Inter-fansen kommer bua åt honom eller inte.
Min fru: Varför skulle de bua åt honom?
Jag: För att han brukade spela för Inter. Men nu spelar han för Milan.
Min fru: Var han inte bra när han spelade för Inter då?
Jag: Jo, han var grym. De vann ligan när han spelade där.
Min fru: Då borde de väl tycka om honom?
Jag: Ja…jo…men det är…
Min fru: Så varför buar de åt honom då?
Jag: För att han spelar för Milan nu, och det ä…
Min fru: Men han måste väl få spela i vilket lag han vill?
Jag: Ja…jo…men Milan och Inter är båda från Milano, de är dödsrivaler och hatar varandra.
Min fru: Jag tycker att det där verkar barnsligt. Håller de på så jämt?
(Tystnad)
Jag: (Djupt andetag) Okej, så här är det: Du vet designern Tom Ford?
Min fru: Guuud ja! Hans senaste solglasögonkollektion: To die for. Och hans kosty…
Jag: Jajaja, jag fattar. Men nu håller vi oss till exemplet. Du vet när han var designer för Gucci?
Min fru: Gud ja. Fab!
Jag: Och sen startade han sitt eget märke?
Min fru: Ja!
Jag: Okej. Det här är som att han skulle gå och bli designer för Versace istället.
(Tystnad)
Min fru: Så skulle Tom aldrig göra.
Jag: Nej, men det är ju just det som är exemplet. Att om han gjorde det så skulle du bli besviken, och då kanske du också hade buat.
(Tystnad)
Min fru: Det är fånigt exempel. Tom skulle aldrig göra så.
Jag: Men det är ju ett exempel för fan…
Min fru: (Rycker på axlarna) De är alldeles för tacky för Tom. Ingen stil alls. Titta bara på deras vinterkollektion. Herregud liksom.
(Lång, lång tystnad)
Jag: (Uppgivet) Varför har vi ens den här diskussionen?
Min fru: (Utan minsta lilla pyttespår av ironi) För att jag är intresserad av vad du gör!
(Tystnad)
Jag: (Suckar) Okej. Ställ frågan igen då.
Min fru: Vilken då?
Jag: Den om varför de visar bilder på Zlatan hela tiden.
Min fru: Okej. Varför visar de bilder på Zlatan hela tiden?
Jag: Jag vet inte!!!