Frihandelsavtal

Den ena höll en glass och en påse russin i famnen, och en vit bil i sin lediga hand. Den andra höll en kaka och tre gosedjurshajar i famnen, och en röd helikopter i sin lediga hand.

De var överens om att det förelåg ett ömsesidigt intresse för den andres respektive val av färgglatt transportmedel. De var bara båda två extremt skeptiska till att den andre inte, under själva bytet, skulle försöka passa på att även roffa åt sig glassen/russinen/kakan/gosedjurshajarna.

Så de la sig till sist båda två ner på golvet, två meter isär och båda två fortfarande fastklamrande runt glass/russin/kaka/gosedjurshajar i respektive famn. Och som på en given signal liksom rullade de fram bilen och helikoptern halvvägs över den tomma ytan mellan sig. Sedan låg de där och stirrade misstänksamt på varandra, innan båda två studsade upp och rusade fram för att rycka åt sig helikoptern respektive bilen.

När de hade gjort det skallade de ihop, tappade russinen, trampade på kakan, smetade glass över gosedjurshajarna och rusade gråtandes åt varsitt håll. En snubblade över tröskeln och föll raklång på golvet. Den andre vände sig skadeglatt om för att bevittna detta och sprang därefter rakt in i en spegel.

Jag vet inte exakt hur det gick till när väst och öst skötte de där utväxlingarna av spioner vid Berlinmuren på 80-talet som man hör talas om sent på natten i dåligt ljussatta dokumentärfilmer på History Channel. Men om USA och Sovjet inte vid det laget hade listat ut en bättre fungerande strategi än de här två treåringarna som precis försökte skiten hemma hos oss så förefaller det faktiskt inte alls så märkligt att det kalla kriget höll på så förbaskat länge.