Annons

Fredrik Backman
Läs Fredrik Backmans roligaste och allra bästa bloggposter. Här skrev Fredrik Backman sina roligaste texter under tiden han bloggade för Café.se.

Annons
 

Grej jag tänkte på igår

Vi har en granne i vår trapp. Han är kanske 27. Singel. Ofta bakfull. Jag brukar stöta på honom varje söndag eftermiddag eftersom jag har en tendens att alltid vara på väg in i hissen med stolar eller källsortering eller så precis när han är på väg ut ur densamma med kvart-i-tre-tequila-ringar under ögonen och en pizzakartong i händerna.

Vi gjorde det igår också. Han flyttade sig artigt för min källsortering. Jag flyttade mig artigt för hans andedräkt. Han hade mössa på sig. Han bar den på det där sättet så att man hade fog att misstänka att den satt där för att bitarna av hans huvud inte skulle lossna från varandra och braka krasande i golvet.

– Lång natt? frågade jag.
– Lång morgon, viskade han.
Vi stod där i några ögonblick och liksom kände på det faktumet lite. Sedan skakade han på huvudet på ett sådant där sätt som om varenda liten knyck kändes som en skallbensoperation.
– Har lite…ångest…du vet, mumlade han. Som om själva orden kom ut ur munnen på honom redan liggandes i fosterställning.

Så såg han forskande på mig, närmast fascinerat, och fick fram ett ”och du?”.

Jag förklarade att jag bara druckit en öl igår kväll, och att våra gäster ändå gått hem vid elva så jag fick ändå nästan åtta timmars sömn. Han såg först ut att reagera lite på att jag sa ”drack bara en öl” som man kanske hade reagerat på ”och så red en vätte in här på en gyllene enhörning”. Sedan såg han ut att räkna på fingrarna.

– Åtta timma…klocka…
– Sju, svarade jag.
– På en…söndag? Fick han fram.
Jag förklarade att jag förstås först hade fått gå upp halv sex och ge min son välling. Men att det ju inte räknas. För sedan hade jag faktiskt fått grabben att somna om igen och så fick jag sova 45 minuter till.

Vår granne greppade sin pizzakartong lite hårdare. Nickade lite tafatt. Som om han försökte acceptera att dessa ord faktiskt bar ett sammanhang och inte bara var en scen ur en David Lynch-film.
– Men det var ju lika bra att jag kom upp. Det är ju en sån där söndag idag, du vet, sa jag.
Han skakade på huvudet ganska exakt som om han inte alls visste.
– Nämen du vet, köra och lämna stolar, åka och handla, komma hem, leka med grabben, gå till parken och mata änderna, åka till Bauhaus, åka till svärfar och käka lunch, åka hem och lämna familjen, köra till soptippen…
Jag nickade åt källsorteringspåsarna på golvet.
– Källsortera.
Vår grannes fingrar greppade pizzakartongskanterna så att knogarna vitnade en aning. Han tittade på klockan. Nickade.
– Allt det…till klockan två? undrade han.
– Jag tvättade bilen också, sa jag.

Han nickade.

Min son kom vid det laget springande ut i trappan med det där gungfåret som spelar ”Mary had a little lamb” släpandes efter sig i ett snöre så att det kastade sig över stengolvet i trapphuset så att det ekade mellan väggarna så att vår granne såg ut som om han sprängde ett blodkärl i varje öga.

– Där! sa min son och pekade lyckligt på källsorteringspåsarna.
– Nej, inte röra den, sa jag.
– DÄR! vrålade min son extatiskt och välte lyckligt källsorteringspåsarna.

Vår granne stod där och såg länge på glasburkarna och mjölkpaketen och vällingförpackningarna som rullade runt på golvet. Min son sprang in i lägenheten igen. Lammet låg kvar på sidan på tröskeln och spelade ”Mary had a little lamb” om och om och om igen.

Vår granne tittade på mig. Och det var som om ett litet, varmt ljus plötsligt tändes i hans ögon. Han såg ner på sin pizzakartong. Liksom smekte kanterna på den. Log. Så såg han på mig och såg plötsligt…lycklig ut.

– Tack, sa han.
Och han såg ut att verkligen mena det.

Det var först när hans lägenhetsdörr gick igen bakom honom, och min son kom utrusande i trappen igen och snubblade över lammet så att det flög nerför trapporna spelande ”Mary had a little lamb” om och om och om igen hela vägen ner som det gick upp för mig.

Jag är vår grannes ghost of christmases to come.

Ibland funderar jag på att starta ett företag vars hela affärsidé är att bakfulla 25-åriga singlar ska kunna hyra en gift småbarnsförälder som möter dem i trappen varje söndag.

Problemet är bara att ingen som är kvalificerad för den arbetsuppgiften skulle ha tid att ta jobbet.

Annons
Dela (267)
Tweeta
 

Annons

DU KANSKE OCKSÅ GILLAR

Annons

Laddar