Jag: Okej, vet du vad? Nu tycker jag att du och jag hjälps åt att städa upp här i köket tills mamma kommer hem. Okej?
4-årig son: Nä.
Jag: Jo, kom igen nu. Var inte sådär. Vi hjälps åt och städar köket.
4-årig son: Nä.
Jag: Jo, säger jag!
4-årig son: Nä. Säger. Ja.
Jag: Men kom igen nu! Vi städar upp här ordentligt så blir mamma jätteglad när hon kommer hem.
4-årig son: Vill inte.
Jag: Men vadå VILL inte? Tror du jag GILLAR att städa eller? Skärp dig och hjälp till nu!
4-årig son: Nä.
(4-årig son går in i vardagsrummet och sätter på teven)
(Jag plockar undan leksaker från köksgolvet i 45 minuter)
(Nycklar skramlar i ytterdörren)
4-årig son: (Tittar mot hallen, tittar mot köket) PAPPA!
Jag: Ja?
4-årig son: Fixa teven!
Jag: Va? Vad är det för fel på teven?
(Jag går ut i vardagsrummet och börjar trycka på teven)
(4-årig son rusar ut i köket)
Jag: Vafan…det är ju inget fel alls på teven, vad menar d…
Fru: (Stiger in i hallen, tar av sig skorna, går vidare in i lägenheten, tittar in i vardagsrummet och ser mig framför teven)
4-årig son: (Springer ut från köket, tittar surt på mig) Kom pappa! Vi städar! Mamma blir glad!
Fru: (Tittar på vår son) Men lilla gubben, har du städat köket?
4-årig son: (Nickar självgott)
Fru: Ååå!
Jag: (Tittar på teven, tittar på vår son) Vänta lite här nu.
Fru: (Tittar på mig, pekar på min son) Varför kan du inte vara mer som hono…
Jag: Jag ÄR som honom! HAN ÄR BARA BÄTTRE PÅ DET!