Handen som gungar kundvagnen

Det händer stup i kvarten. Du kan fråga vem som helst. Det är faktiskt inte ett dugg ovanligt att till exempel personer som har fått en kroppsdel amputerad upplever smärtor i den ändå, efter att den är borta. Det finns till och med ett ord för det. “Fantomsmärtor”, heter det. Och det är faktiskt inte alls ovanligt att småbarnsföräldrar upplever en slags motsvarighet till det när de är vana vid att vara med barnet 24 timmar om dygnet och plötsligt står i mataffären själva.

MASSOR av småbarnsföräldrar har vid något tillfälle stått och letat efter något på en hylla i matbutiken och under tiden av gammal vana gungat kundvagnen fram och tillbaka med den andra handen innan de skamset har kommit på att det inte är barnvagnen, och att de inte ens hade barnet med sig till butiken.

Det är jättevanligt.

Det är inte bara jag.

Visst, det hade kanske sett lite mindre konstigt ut om jag inte liksom hade skakat kundvagnen från sida till sida samtidigt för att få in den där vaggande rörelsen som jag brukar ha med barnvagnen. Och om jag inte samtidigt hade tittat skitargt på alla som gick förbi och pratade i vanlig samtalston med varandra. Och om jag inte hade sjungit "Lille Katt" högre och högre och högre.

Och om det hade varit vår kundvagn.

Det hade väl framför allt varit bra om det hade varit vår kundvagn.

Men jag är inte van vid att vara på Ica Maxi utan barn. Ge mig lite tid.