Mitt martyrskap efter vinterkräksjukan är på väg att gå över. Vilket lite mer exakt innebär att jag har levlat upp från att gå runt runt runt i lägenheten insvept i ett täcke och tycka synd om mig själv och gny som Chewbacca kanske hade gjort om det hade varit jättejättejättesynd om Chewbacca, till att istället ligga i fosterställning i soffan och dricka mycket små klunkar juice och sucka djupt som en manodepressiv Flipper och tycka synd om mig själv.
Innan man vet ordet av kommer jag sitta i en fåtölj under en filt och tycka synd om mig själv. Och efter det kommer jag vara redo att bege mig ut i världen igen så att jag kan sluta tycka synd om mig själv och låta världen tycka synd om mig istället.
Sedan vet man aldrig vad som kan hända.
Jag kanske startar en blogg.