Hur det är att äta lunch med mig nuförtiden. Tydligen.

Jag: Du vet den där filmen med den där draken som de ska döda genom att lura den att äta en bomb, så att den sprängs inifrån?

God vän som inte har barn: Nej.

Jag: Jo! Du vet, det är en drake. Och så ska de döda den. Med en bomb.

God vän som inte har barn: Vilka ska döda draken?

Jag: Det kommer jag inte ihåg. Men det är en drake och de ska få in en bomb i den.

God vän som inte har barn: Okej...vart vill du komma?

Jag: Nu när jag tänker efter så kanske det inte är en drake.

God vän som inte har barn: (Suckar ganska djupt) Spelar det någon roll?

Jag: De ska i alla fall lura den att äta en bomb. Känner du inte igen det här? Det är en film. Tror jag.

God vän som inte har barn: (Suckar så djupt att han hade blåst ut alla värmeljus på bordet om det här hade varit en sån där restaurang som hade värmeljus på bordet) Har du börjat äta någon form av receptbelagda läkemedel?

Jag: Men vafan...du vet! Det är en drake! Eller typ en drake. Och de ska lura den att äta en bomb, så de måste komma på hur de ska göra för att draken inte ska fatta att det är en bomb och hinna svälja den innan den begriper att den har blivit lurad. Förstår du?

God vän som inte har barn: (Med pannan mot bordsskivan.) Nej. Jag fattar inte ett skit.

Jag: Okej. Men det är i alla fall så det känns när jag försöker mata min dotter nuförtiden. Varje sked måste levereras med taktiken som om jag försökte få en drake att äta en bomb! Förstår du?

God vän som inte har barn: (Slår sig själv långsamt i bakhuvudet med menyn)

Jag: Ska vi beställa? Du verkar uttråkad.

God vän som inte har barn: JA!!!

Jag: Ja till vad? Att du vill beställa eller att du är uttrå...

God vän som inte har barn: (Börjar vifta efter servitören) Får vi beställa? Snälla?

Servitör: Absolut, ge mig en minut bara så kommer jag!

God vän som inte har barn: (Ganska exakt som han lät och såg ut när Roberto Baggio sköt den där straffen i VM 1994 åtta meter över mål) Neeej...

Jag: Vet du en annan grej jag har tänkt på?

God vän som inte har barn: (Lägger pannan mot bordsskivan igen. Mumlar ohörbart.)

Jag: Du vet det där bläcket som de har i värdeväskor på bankerna? Så att om någon rånar en värdetransport och bryter upp väskorna så får de en massa blå färg över sig själva och alla sedlarna som inte går att tvätta bort?

(Tystnad. Följt av dova dunsar då bordskant möter panna. Följt av ohörbart mumlande.)

Jag: De borde göra den där färgen av barnmat! Barnmat är fan helt OMÖJLIGT att tvät...

God vän som inte har barn: (Sätter hakan på bordskanten. Tittar på mig lite som en labrador tittar på någon som har lovat att ta med den till en baconfabrik och istället tagit med den till en broccoliodling.) Du vet när du ringde mig idag och frågade om jag ville äta lunch? Och du sa att du "verkligen längtade efter att få träffa någon som man inte bara behöver prata om barn med hela tiden"? Och jag ställde in golfen för det här?