Alltså.
Om man ska få gäster. Och en av gästerna är en 7-åring. Och man precis innan de ska komma får veta att 7-åringen ifråga idag för allra första gången valde bort Happy Meal på McDonald’s och bad att få en Big Mac & company istället.
Och åt upp hela.
Då vrålar man ju “GRATTIS!!!” när den 7-åringen stiger in genom dörren. Det är kutym. Det står jag för. Vi är faktiskt inga barbarer.
Men visst, visst, visst. Jag kan väl såhär i efterhand gå med på att den improviserade banderollen var lite over the top. Det var den kanske.
Och fotograferingen. Och sången. Och kanske tårtan. Och att min fru stod bredvid mig och himlade med ögonen och muttrade “snälla, snälla älskling börja inte gråta nu det kommer bli skitjobbigt för alla”.
Men ändå, liksom.
Första Big Macen.
Det är nu livet börjar.