Ja. Det är alltså måndag. Och min vän och kontorskollega N kommer alltså tillbaka till kontoret från sin utlandsresa om några timmar. Och eftersom en alldeles fenomenal mängd av er läsare skickat in bilder av klockor med igångsatta kronografer den senaste veckan som jag bad om hade jag ju som bekant tänkt skriva ut dem, tejpa upp dem över N:s skrivbord och (efter att jag själv gömt mig i en låda tillverkad av det där materialet som man gör bombrobotar och Cristiano Ronaldos hårvax av, givetvis) inlett den här dagen med att bevittna ett klassiskt N:skt ursinnesutbrott.
Tyvärr har det uppstått vissa tekniska problem angående detta. Lite förenklat kan man säga att de tekniska specifikationerna för vår kontorsprinters drivrutiner inte är helt kompatibla med de yttersta komponenterna i det trådlösa nätverket.
Ännu mer förenklat kan man säga att jag inte vet hur man sätter igång skiten.
Jag har aldrig vetat det. Har aldrig behövt. Det är ju nämligen precis den här typen av saker som jag brukar be N om hjälp med.
Och fan.
Nu när jag tänker på det så känns det faktiskt som att det här har varit hans plan hela tiden.