Så vi har tagit oss till Skåne. Händelsevis inte den del av Skåne där jag är uppvuxen utan den del av Skåne där mina föräldrar numera bor. Och idag skulle min fru och jag cykla till den lokala mataffären. Väl där skulle vi köpa mjölk och en liten luftpump till den uppblåsbara badpoolen i mina föräldrars trädgård och lite andra grejer. Det visade sig nu tyvärr att pumparna var slut i affären, så vi fick cykla tillbaka till huset och hämta bilen och köra till stan några mil bort. Min mamma passade på att be oss att köpa lite andra grejer. Några av dem skulle kräva att vi körde förbi blomsteraffären och Systembolaget. De ligger i olika ändar av stan, på varsin sida av gågatan. Vi skulle även behöva åka förbi en trädgårdsbutik. Den ligger utanför stan. “Längs stora vägen”. Min pappa frågade om jag visste vägen. Jag sa att det var klart att jag visste vägen, för annars skulle han ha stirrat på mig och utbrustit “vet du inte VÄGEN?”. Vår bil var full av grejer som jag inte packat ur när vi kom hit, så vi fick låna mina föräldrars bil. Den har ingen gps.
Vi fick en vägbeskrivning. Min fru höll i den. Jag körde. Vi hade med oss en lista på allt vi skulle handla. Min fru frågade om jag visste vägen. Jag sa att det var klart att jag visste vägen, för annars hade hon sagt “men varför SA du då att du visste vä…”. Sen åkte vi.
Det tog fyra och en halv timme för oss att komma tillbaka.
Och jag ska alltså absolut inte säga att vi “bråkade” hela vägen, inte alls. Min fru och jag älskar varandra väldigt mycket. Väldigt, väldigt, väldigt mycket.
Verkligen väldigt mycket.
Men vi hade fan åkt ut först av alla i Amazing Race.