Inte för att vi räknar poäng. Eller så.

Hon tror att hon är smartare än jag, va. Och det är då hon slappnar av och gör misstag. Fattar ni? Underskattning. Det är då jag vänder.

Så idag innan jag gick ut och promenerade så bad hon mig hämta dynorna till balkongmöblerna från förrådet först. Och då gjorde jag det, utan att protestera. För att vagga in henne i falsk säkerhet. För varje sommar när det börjar regna och hon ringer och ber mig ta in dynorna från balkongen och jag glömmer ta in dynorna så bråkar vi om det.

Så nu la jag ut dynorna på balkongmöblerna INNAN jag gick ut och promenerade. Och då kunde hon inte framkalla regn för då hade dynorna också blivit blöta.

Eftersom jag är ett geni.

Eller, ja.

Hon skulle visserligen kunna hämta in dynorna själv när jag har kommit halvvägs och s-e-n få det att regna.

Det är inte en helt vattentät plan. Jag erkänner det.

Och nu när jag tänker efter så ville hon ju bara att jag skulle hämta dynorna i förrådet. Och det gjorde jag. Eftersom jag var rädd att hon skulle få det att regna annars. Och sen la jag ut dem på balkongen för att hon inte skulle kunna få det att regna utan att de också blev blöta.

Och det var ju precis där hon ville ha dem.

Så då bevisade det ju egentligen bara hennes maktposition när det sen inte började regna.

Men jag känner att jag, på något sätt, måste ha gått moraliskt segrande ur det här ändå.

Det måste jag fan bara.