Kära läsare.
Jag är väldigt, väldigt glad och tacksam över att ni hänger runt här varje dag. Jag hoppas att ni vet det. Den här bloggen hade ju, som vi har kommit överens om, utan er medverkan faktiskt bara varit en ganska trött kille som satt och pratade om kritor högt för sig själv.
Och jag vill förstås gärna att er upplevelse av att besöka den här bloggen ska vara så absolut trevlig som det nu bara är möjligt. Och några av er har tyvärr haft en del problem med det de senaste veckorna. En del har strul med bråkiga RSS-läsare som spökar runt som om de köpt hallucinogener med vietnamesisk varningstext från en nätsajt som nu mystiskt försvunnit, andra kom inte in på bloggfikat i torsdags utan möttes av suspekta felmeddelanden om att Cafe.se var “överbelastad”.
Trist, förstås. Så jag har försökt ringa och mejla Cafés webbchef Johan Hurtig i två veckor om det här.
Han har inte svarat.
Jag tror att han kanske har tappat bort mitt telefonnummer. Och båda mina mejladresser.
Det är ju den enda rimliga förklaringen.
Men min vän och kontorskollega N säger att han har läst en bok om hur man kan “provocera” de delar av hjärnan som styr långtidsminnet att plötsligt komma ihåg saker man tidigare helt glömt bort. Det används tydligen vid demensforskning och så. Mycket spännande alltsammans.
Så vi tänkte att vi skulle göra ett litet försök. För att se hur lång tid det tar för webbchef Johan Hurtig att komma på var han har lagt alla mina kontaktuppgifter.
Givetvis är kommentarsfältet härmed öppet för vadslagning om hur lång tid det kan tänkas ta.