Idag strax innan klockan tolv när jag som vanligt satt själv på kontoret fick jag ett mess av min vän och kontorskollega N. Det innehöll bara ett ord.
“Lunch?”
Jag svarade, som man gör när man alltför ofta numera äter lunch ensam, “Gärna!”.
En kvart senare stod han utanför kontorsdörren. Nickade kort åt mig. Och så gick vi och åt lunch. Det blev hamburgare. Jag hade ost och bacon på min. Vi drack kaffe efteråt. På vägen tillbaka stannade vi på 7-Eleven. Han köpte en tidning, jag köpte en glass.
När vi kom tillbaka till kontoret lämnade jag lite post i receptionen. Sen gick jag på toaletten. Medan jag var på toaletten fick jag ett nytt sms. Det innehöll bara tre ord.
“Drar hem nu.”
När jag kom ut var han borta. Och nu svarar han inte på mina sms.
Och, alltså. Ni vet.
Det är ju inte det att han hade lovat mig något mer eller så. Inte alls. Vi visste båda två vad det här var. Det var bara lunch. Inget mer.
Men ibland blir jag faktiskt ändå lite sårad när han gör sådär.
