Min familj och jag har ägt vår nuvarande tv i snart sex år. Innan den var vår tv var den min tv. Jag köpte den samma dag som jag flyttade till Stockholm, vilket händelsevis var samma dag som jag såg min fru för första gången. Jag ska inte säga att jag på något sätt hänger kvar vid den och vägrar att köpa en ny tv bara av den anledningen, jag erkänner att tv-modellen som sådan eventuellt var en smula daterad redan när jag fick den levererad, men jag tycker faktiskt ändå att inköpsdatumet bär en viss relevans för diskussionen.
Och visst. Visst.
Den här tv:n har det senaste året eller så utvecklat vissa…speciella beteenden. Lite färgskiftningar och en eller annan funktion som har upphört och så. Typ den där grejen som gör att man kan ändra bildformat. Och det kanske är lite svaj i någon högtalare.
Men jag tycker att det ger vår tv karaktär. Den har varit med om något. Den har haft sex olika hemadresser och transporterats i tre olika bilar. Jag har spelat fyra olika upplagor av Fifa på den och sett åtminstone fyra-fem miljarder avsnitt av Bolibompa.
Och visst. Visst.
Fine.
Den här egenheten den har utvecklat nu de senaste två veckorna eller så, där den inte går att sätta igång alls, kan jag väl möjligen böja mig till att medge är en smula opraktisk. Det är den kanske. Men det är ju inte som att den inte GÅR att sätta igång. Allt man behöver göra är att först trycka på powerknappen tills den röda lampan slocknar helt. Sen får man vänta i ungefär en minut, tills den börjar lysa igen. Och då får man trycka på powerknappen igen, men hålla inne den i runt fyra-fem sekunder, tills lampan börjar blinka. Och när den slocknar så väntar man i kanske tio-femton sekunder, och sen håller man inne powerknappen igen tills lampan börjar blinka på nytt. Och då släpper man knappen. Och då börjar den röda lampan blinka grönt. Och efter ungefär en halv minut så sätts tv:n igång av sig själv.
Visst.
Min familj hävdar att det betyder att vår tv är “sönder”.
Men jag väljer att se glaset som halvfullt.
Vår tv har ett hemligt handslag.
