Jag säger inte att jag är besviken på fars dag eller så. Inte alls. Jag har sedan jag först kvalificerade mig för nominering för fyra år sedan haft fyra utmärkta fars dagar. Jag har kaffekoppen, slipsen och förra året lät mina barn mig gå på toaletten ensam.
Men jag säger bara att i-n-n-a-n jag blev pappa så…ja. Ni vet vad jag menar. Ni vet när ett NHL-lag vinner Stanley Cup i hockey och alla spelarna får turas om att ta med pokalen till sina hemstäder, och hundratals människor kommer till det lokala torget för att röra den och applådera och främlingar kommer fram till den där spelaren på gatan för att berätta att han har gjort hela bygden stolt.
Jag ska inte säga att jag är besviken, men innan jag blev pappa så var det lite så jag trodde att det skulle vara att gå med barnvagn på Ica på fars dag.
Men nu är det fan fjärde året i rad som jag får stå i kö som en helt vanlig människa på en helt vanlig dag. Inte ens några rabatter eller specialerbjudanden eller en ”vi bjuder på påsen idag”. Inte ens en high-five.
Man kunde ha fått en high-five.