Jag ska inte säga att jag är hundra procent säker

Men det var några ungar i 4-5-årsåldern på gården utanför vårt hus som byggde en snögubbe igår kväll.

Och jag gick förbi och råkade få ögonkontakt med en av deras föräldrar. Och det kändes liksom som att jag borde säga något. Som om det förväntades av mig. Så jag sa “vad fin den är”. Och då sa en av ungarna “den heter Hugo! Den ska visa vägen till vårt hus åt tomten!”. Och då nickade jag och sa “vad fint, då får vi hoppas att det inte blir plusgrader innan dess då”. Och då tittade en av föräldrarna på mig lite som om att så kunde jag för fan inte säga. Och då skulle jag styra upp situationen så jag harklade mig och sa “ja, du vet, de sa på tv att det eventuellt kunde bli plusgrader, jag menar bara så att inte Hugo töar inatt, menar jag”.

Jag tänkte att det skulle få mig att låta omtänksam.

Och sen gick jag. Och det kändes liksom inte som att stämningen var helt bra när jag gjorde det, men jag tänkte att det är säkert bara som jag inbillar mig.

Och det är egentligen först nu som jag inser att jag eventuellt kan ha sagt "dör" istället för "töar".

Jag börjar bli rätt säker på att jag i alla fall inte sa "töar".