Keyser Såzen
Telefonsamtal, någon gång i nådens år 2013.
Fru: Är du kvar på Ica Maxi?
Jag: Ja.
Fru: Kan du se om du hittar den där salladsdressingen?
(Den sortens tystnad som uppstår när jag överväger att låtsas som att samtalet bröts)
Fru: Jag hör att du andas.
Jag: Du vet att jag inte kommer hitta den där jävla såsen!
Fru: Men herregud hur svårt kan det vara? Jag hittade den ju...
Jag: EN gång ja! Av en SLUMP!
Fru: Du kan väl fråga nån?
Jag: Det gjorde jag förra gången! Och förra gången igen! Och förra gången före det! Och du vet mycket jävla väl hur det gick!
Fru: Men du, drama queen, en av gångerna hittade de den faktiskt.
Jag: På lagret ja. Efter en HALVTIMME!
Fru: Du kan väl fråga i alla fall?
(Den sortens tystnad som uppstår när jag överväger att släppa telefonen på marken och springa)
Fru: Jag hör att du andas, Fredrik.
Jag: Okejokejokej! Jag ska fråga!
(Lägger på luren)
Jag: (Djupt andetag) Ursäkta...
Ung man ur personalen: Ja? Behöver du hjälp att hitta något?
Jag: Jag letar efter en sås.
Ung man ur personalen: Okej. Har du kollat borta vid såshyllan?
Jag: Ja.
Ung man ur personalen: (Nickar mycket förstående) För det är där vi brukar ha såserna.
Jag: Mmm. Men det här är en speciell sås.
Ung man ur personalen: (Nickar inte riktigt lika förstående) Förlåt?
Jag: Alltså, min fru var här en gång och skulle köpa en salladssås. Och så hittade hon ingen som hon ville ha bland såserna. Så hon tänkte strunta i det. Och så, medan hon gick runt bland grönsakerna, så stod det bara en sås där. Fattar du? Som någon bara hade lämnat. Och det var precis den sorten hon ville ha, men hon hade aldrig hört talas om märket. Men hon tänkte att vafan, så hon köpte den. Och så tog hon hem den, och så var det den BÄSTA jävla salladssås som någon av oss hade ätit!
Ung man ur personalen: O...kej.
Jag: Den var även asbra på varma mackor!
Ung man ur personalen: Vet du vad märket heter?
Jag: Det är ju det som är GREJEN! Vi glömde kolla, och sen råkade jag slänga flaskan. Och så hade vi ett stort bråk om det. Så jag åkte tillbaka hit och letade överallt och den fanns i-n-g-e-n-s-t-a-n-s. Och nästa gång jag kom hit så bad jag två olika av dina kollegor att leta, och jag beskrev flaskan och allting, och ingen av dem hade någonsin hört talas om en flaska som såg ut så. Men så gången efter det när jag var här så frågade jag en annan av dina kollegor och hon bara "jag tror att jag såg en sån på lagret". Och så försvann hon en stund, och så kom hon tillbaka med EXAKT EN SÅN!!! Fattar du?
Ung man ur personalen: Så...om du bara berättar vad den heter...så...
Jag: Men det är ju det som är GREJEN! Din kollega var helt "alltså det är så sjukt, jag har aldrig sett det här märket inne i butiken, men det stod en ensam flaska som någon hade ställt på fel hylla ute på lagret!". Den här såsen är som den där jävla maskinen i början av Big, fattar du!?
Ung man ur personalen: Så...du kollade inte vad den hette?
Jag: Jooo! Jag fotade den!
Ung man ur personalen: Vad bra, så...
Jag: Det är ju det som är GREJEN!
Ung man ur personalen: Förlåt?
Jag: Jag råkade radera bilden!
Ung man ur personalen: Okej.
Jag: Det är en lång historia.
Ung man ur personalen: Så...
Jag:Men det är typ som en caesardressing. Och den är i en plastflaska som är typ så här hög. Och den har typ en lite gulorange etikett och jag tror att den kanske heter något med "Boss" eller "Chef" eller nåt sånt. Och min fru tror att den är amerikansk. Så den kanske står på er amerikanska hylla?
Ung man ur personalen: Jag vet inte om vi har någon amerikansk hylla.
Jag: Okej. Jag chansade bara. Men ni kanske har mer än en såshylla?
Ung man ur personalen: Jag tror inte det. Men jag kan hjälpa dig att leta.
(Telefon ringer)
Jag: Hallå?
Min fru: Hej, hur går det?
Jag: Inte svinbra.
Min fru: Men har du frågat någon då?
Jag: Ja. Han letar just nu.
Man ur personalen: (Dyker upp bakom en hylla, håller upp två olika såser)
Jag: Nej, tyvärr.
Man ur personalen: (Ser olycklig ut) Jag ska ringa en kollega.
Min fru: Hittade han den?
Jag: Nej. Han ska ringa en kollega nu.
Man ur personalen: (Går iväg runt ett hörn och försvinner)
Jag: Men vafan.
Min fru: Försvann han?
Jag: Ja.
Min fru: Började du snacka om det där med att du tycker att den här dressingen är som maskinen i Big?
Jag: Ja.
Min fru: Du måste verkligen sluta förklara saker med grejer ur Big, Fredrik.
Jag: Vänta, jag ser en annan kille som jobbar här nu! Jag ringer tillbaka! (Lägger på luren) Ursäkta?
Annan man ur personalen: Ja?
Jag: Hej! Jag letar efter en sås!
Annan man ur personalen: Har du tittat på såshyllan?
Jag: (Hyperventilerar)
Annan man ur personalen: (Ser en aning orolig ut) Är det någon...speciell...sås?
Jag: Det är en slags caesardressing. I en plastflaska. Gulorange etikett. Något med "Boss". Jag tror att den är amerikansk. Jag vet inte vad den heter.
Annan man ur personalen: (Nickar förstående) Jag ska gå och titta!
Jag: Ska jag vänta här eller?
Annan man ur personalen: (Försvinner runt ett hörn)
(2 minuter passerar)
(Telefon ringer)
Jag: Hallå?
Min fru: Men älskling, strunta i det om du inte hittar den. Så viktigt är det inte.
Jag: Är du inte klok? Nu har jag fan lagt ner all den här tiden! Nu är det fan mitt mission!
Min fru: Men de kanske inte ens har den i sortimentet längr...
Jag: Vänta! Killen i affären kommer tillbaka nu!
Annan man ur personalen: (Dyker upp runt ett helt annat hörn än det han försvann runt) Var det den här?
Jag: JAAA! Det är EXAKT DEN!!!
Annan man ur personalen: Så bra. Då får jag önska dig en trevlig dag.
(Annan man ur personalen försvinner runt samma hörn som han kom ifrån)
Jag: (I telefonen) JAG HAR DEN JÄVLA FLASKAN!!!
Min fru: Jajaja, jag hör dig. Sluta skrik. Frågade du var den stod nu eller?
(Ganska lång tystnad)
Min fru: Alltså, han som hittade flaskan, du frågade väl honom var den stod?
(Den sortens tystnad som uppstår när jag börjar gå mot parkeringen för att kunna sätta mig i bilen och skrika svärord ganska högt)
Min fru: Och killen hann försvinna nu eller?
(Alla andra sorters tystnad)
Min fru: (Suckar djupt) Jag hatar att erkänna det här. Men den där salladsdressingen ÄR faktiskt lite som maskinen i Big nu...
