Min vän och kontorskollega N har precis kommit tillbaka efter en veckas semester i Japan.
Eftersom detta inte direkt är första gången min vän N kommer hem från Japan (han är där oftare än jag är i Skåne) har jag i vanlig ordning avsatt fyra timmar i mitt schema för långt samtal om tecknade serier och svärd.
Jag räknar dessutom kallt med att N har köpt åtminstone två musikinstrument jag aldrig har hört talas om. Det har han nämligen alltid. De brukar ha långa krångliga namn med mycket vokaler och W-ljud och låta som en blandning av didgeridoo och flyglarm när N spelar på dem.
Och N älskar att spela på sina nya instrument.
Jättehögt.
Så jag har bokat konferensrummet här på kontorshotellet.
Det konferensrummet som, av en ren händelse, ligger precis bredvid det kontor där den där säljaren som alltid går runt utanför vårt kontor och pratar svinhögt i telefon jobbar.
Många säger att “hämnd är en rätt som servereras bäst kall”. Men för säkerhets skull har jag gjort kaffe och köpt vetelängd också.
Det här kan ta en stund.