När jag väcker min fru svarar hon med kroppsspråket av en rätt sur men väldigt sömnig katt. När jag väcker min fyraåriga son svarar han med kroppsspråket av en ganska stor och rimligt irriterad hund.
Jag vet inte exakt hur jag ska beskriva min ettochetthalvtåriga dotters reaktion på att bli väckt, men det närmaste jag känner att jag kan komma i ord just nu är ”full och arg medelålders man letar efter sin pistol”.
Om den här familjens genetiska utveckling fortsätter i den här riktningen kommer jag låta våra eventuella barnbarn sova precis hur jävla länge de vill ÄVEN om det betyder att vi missar brunchen med våra vänner, det säger jag nu med en gång.