Låt den som är utan kopp kasta första stenen

Min vän N har haft semester en dryg vecka, vilket inneburit att även jag haft en slags semester eftersom det är sjukt tråkigt att vara på kontoret själv. Men eftersom min vän N:s semester nu är slut och min fru säger att jag inte får jobba hemma på dagarna längre eftersom det skapar för stora risker för arbetsplatsrelaterade olyckor för resten av familjen (jag råkade välta mitt Ramlösatorn på min Nespressokapselkatedral och vissa spridda byggdetaljer landade i babysittern och sen var det något om “gränser” och nu är min familj och jag på en time out kan man säga) har vi idag återstrålat (det är ett ord) på kontoret.

Och, ja. Min vän N har ju som bekant som vana att från varje semester ta med sig hem ett bidrag till den samling av kaffekoppar som är olämpliga för kontorslandskap som han mot mina protester startade åt mig för några resor sedan. Den här gången blev det den här:

Eftersom jag inte vill framstå som otacksam har jag just den här gången bestämt att i gengäld hjälpa min vän N att starta en samling av tänkvärda stenar. Det visade sig att utbudet faktiskt är betydligt större än man först kan tro, och jag velade rätt länge innan jag till sist fastnade för den här:

Det är svårt på rak arm att avgöra om min vän N är mest irriterad över stavningen eller över att tänkvärdheten har repat hans skrivbord.