Låt oss fokusera på att jag inte kom hem med svartrot för det var det jag höll i innan jag frågade hon i kassan

Fru: Köpte du ingefära?

Jag: (Pekar på köksbänken, möjligtvis en smula oproportionerligt nöjd med mig själv) Jaaa! Där!

Fru: Varför låter du sådär?

Jag: För du trodde inte ens att jag visste vad ingefära ÄR. (Pekar möjligen, möjligen lite onödigt dramatiskt) Men det v-e-t jag. För den är d-ä-r!

Fru: (Med den skeptiska tonen) Huuur...mycket ingefära köpte du, exakt, älskling?

Jag: En!

Fru: En vad?

Jag: En...bit.

Fru: (Håller upp biten) Det här är typ ett kilo ingefära.

Jag: Det var stora bitar.

Fru: Varför bröt du inte av en liten bit?

Jag: Det kan man ju för fan inte göra!

(Tystnad)

Jag: Kan man det?

Fru: Du har aldrig köpt ingefära förut va?

Jag: Det är för fan klart att jag har köpt ingefära förut!!!

(Tystnad)

Jag: Okej jag har kanske inte köpt jättemycket ingefära jätteofta förut.

Fru: Man bryter av en liten bit.

Jag: Jag trodde att det var portionsförpackat.

Fru: De är ju inte förpackade. De ligger löst.

Jag: De har skal. Det är en sorts förpackning. Och jag visste inte hur mycket du behövde.

Fru: (Viftar med biten, skrattar) Vad trodde du att jag behövde typ ett kilo ingefära till?

Jag: Vad man nu har ingefära till!!!

(Tystnad)

Fru: (Nickar på ett sätt som faktiskt inte ser helt och håller uppriktigt ut) Som till exempel vadå?

Jag: Ingefärsjuice eller ingefärspaj eller ingefärsmos eller vad fan man nu använder det till.

Fru: Vet du ens vad ingefära är Fredrik?

Jag: JAAAA!!!

(Tystnad)

Jag: Okej jag vet inte exakt vad det är.

(Tystnad)

Jag: Okej jag har ingen aning.