Jag: Är du klar att gå?
Fru: Ja.
Jag: Ja som i “ja” eller ja som i “jaja”?
Fru: Ja, säger jag ju.
Jag: Så du är klar att gå nu?
Fru: Ja.
Jag: Nu eller nu-NU?
Fru: Ja. Nu.
Jag: Nu eller strax?
Fru: Strax.
Jag: Strax eller snart?
Fru: Strax.
(Tre minuter senare)
Fru: Vad gör du?
Jag: En macka.
Fru: Vi ska ju gå nu!
Jag: Du sa “strax”!
Fru: Ja. Det är nu.
Jag: Tre minuter är fan inte “strax”! Tre minuter är “nu”!
Fru: Vad snackar du om? Nu är nu!
Jag: Är du inte klok? Nu är nu-NU! Tre minuter är “nu”. “Strax” är typ en kvart.
Fru: Jag trodde att en kvart var “snart”.
Jag: Jag trodde att vi hade enats om att “snart” var typ en halvtimme-fyrtio minuter?
Fru: Jag trodde att det var “om en liten stund”.
(Tystnad av nu-längd.)
Jag: Så du är klar nu-NU alltså?
Fru: Ja. Men om du vill äta en macka först så kan jag gå och ringa ett samtal innan vi går.
Jag: Hur lång tid tar det?
Fru: När har du ätit upp din macka?
Jag: Om ett par minuter.
Fru: (Tittar på klockan) Om ett par riktiga minuter eller om ett par Fredrik-minuter?
Jag: Alltså…hur många Fredrik-minuter går det på ett “strax”?
Fru: Det beror ju på hur många Fredrik-minuter det går på en riktig minut, det kan ju variera rätt rejält.
Jag: Så…när är du klar med ditt samtal?
Fru: Det går jättesnabbt.
Jag: Jättesnabbt eller JÄTTEsnabbt?
Fru: Någonstans mittemellan.
Jag: DET HÄR SYSTEMET HAR SPÅRAT UR!
