Det är ganska vanligt att folk går runt och letar efter sin mobiltelefon medan de pratar i den. Eller att de letar efter sina nycklar medan de håller dem i handen.
Just idag, just den här gången, så kan det visserligen ha sett ut som att det var min dotter jag letade efter. Och det visade sig alltså att jag höll henne under armen. Så allt det här kan mycket väl ha sett ut som att jag blev överraskad när jag fick syn på henne där samtidigt som jag hade lagt mina nycklar och min mobiltelefon i barnvagnen där hon kanske borde ha suttit.
Men jag vill bara poängtera att det var mina kakor jag letade efter, och ingenting annat.
Och det visade sig att min dotter hade ätit upp dem.
Den här föräldraledigheten är exceptionellt dålig för mina matvanor. Och min dotters matvanor. Men mest för mina, för det är jag som inte får några kakor.
Nu vet jag inte var jag har lagt mina nycklar.