Min fru är ju, som den riktigt tålmodige bloggläsaren eventuellt lagt märke till, född i Teheran. Vilket, som läsekretsens geografiska savanter möjligen är medvetna om, ligger en smula söderöver från det Skåne som jag själv är uppväxt i. Vilket förstås, då och då, leder till att våra respektive kulturellt betingade högtider så att säga firas om varandra.
Idag är det till exempel den 20 mars. Vilket just i år även sammanfaller med det persiska nyåret. Och jag har därför, traditionsenligt, gått ut på balkongen och plockat ner vår julbelysning.
Eller, ja. Det är väl nu kanske inte så mycket en tradition att jag tar ner julbelysningen. Men det är tradition att min frus familj kommer hit för att fira det persiska nyåret och därför drog min fru traditionsenligt upp persiennerna till fönstret ut mot balkongen imorse. Och sen hade hon och jag en traditionsenlig diskussion om saker jag traditionsenligt lovar att göra i januari och sedan liksom traditionsenligt försöker skjuta på tills det traditionsenligt börjar bli dags att sätta upp sakerna igen runt 10-11 månader senare.
En diskussion som min fru tyvärr traditionsenligt vann eftersom hon traditionsenligt hotade med att vi annars skulle fira ett traditionsenligt persiskt nyår fast utan alla de traditionsenliga persiska kakorna.
Så då tog jag ner belysningen.
För traditioner är viktigt för mig.
Ingen ska faktiskt komma och säga om Fredrik Backman att han inte respekterar traditioner.
Speciellt de där små frasiga smördegstraditionerna.
