Min fru: Vad skriker du för?
Jag: (Möjligen, möjligen lite överdrivet entusiastisk) Jag har fått sms från Systembolaget!
Min fru: (Inte över huvud taget i närheten av vederbörligt imponerad) Jaha.
Jag: Mina öl finns att hämta nu!
Min fru: Vad menar du med det?
Jag: Mina öl. Mina Brooklyn Local 1. Som jag har beställt. De har kommit nu.
Min fru: Har du beställt öl?
Jag: Men ingen VANLIG öl. Den är speciellt lagrad och kommer i champagneflaska. Det ä…
Min fru: Men alltså…du har…beställt öl?
Jag: Ja.
Min fru: Ur…beställninssortimentet?
Jag: Ja, men det är ingen vanlig öl, säger jag ju. Det är Brooklyn-öl. Från New York. Den är lagrad i buteljen så att den har kolsyrats helt naturligt, som champagne. Det är sjukt coolt. Blir en jättespeciell smak. De rekommenderar att man dricker den till ost.
Min fru: Till ost?
Jag: Till ost!!!
(Frus ögon insinuerar total oförståelse.)
Min fru: Varför tar du bilnycklarna?
Jag: Jag ska köra och hämta dem.
Min fru: Dem?
Jag: Ja.
Min fru: Hur många har du beställt?
Jag: En låda.
Min fru: Har du beställt en LÅDA öl?
Jag: Man kan bara beställa dem per låda. De säljs inte styckvis.
Min fru: Så du har beställt en…låda…öl?
Jag: Men det är ingen vanlig öl säger jag ju!
Min fru: Vad kostade det?
Jag: Nä…men du vet…1000 spänn ungefär.
Min fru: HAR DU BESTÄLLT ÖL FÖR TUSEN SPÄNN???
Jag: Men det är ingen VANLIG öl säger jag ju. Lyssnar du inte?
Min fru: Herregud.
Jag: Du kan vara herregud!
Min fru: (Mumlar något på persiska)
Jag: Varför kan du inte bara vara glad för min skull?
Min fru: (Himlar så högt med ögonen att hon har takfärg på ögonfransarna när hon är färdig) Därför att du är glad tillräckligt mycket för oss båda.
Jag: Men förlåt mig för att jag blir lite upprymd när jag får ett bekräftelse-sms på något jag väntat på i tre veckor!
Min fru: Du, det finns folk som får bekräftelse-sms på postorderfruar de har beställt som inte blir lika upprymda som du.
Jag: Jag tänker inte lyssna på det här. Nu åker jag.
Min fru: (Skakar på huvudet) Kan du åtminstone stanna och handla på vägen?
Jag: (Möjligen med en inte helt genomtänkt dos av sarkasm i rösten) Det kanske jag KAN!
Min fru: (Med en helt ärligt lite överdriven dos av sarkasm tillbaka) Men TACK så mycket!
(Ganska lång tystnad)
Jag: (Harklar mig) Om jag, du vet, får låna ditt kort. För jag…har inga pengar kvar.
(Tystnad. Fru mumlar något på persiska. Går och hämtar sin väska.)
Jag: Det är ingen vanlig öl!!!
Min fru förstår inte mig. Men ni förstår mig.