I telefon.
Fru: Var är du?
Jag: I bilen.
Fru: Kan du stanna vid affären och köpa lite grejer på vägen hem?
Jag: Vad för grejer?
Fru: (Räknar upp tre-fyrahundra grejer)
Jag: Okej.
Fru: Och laktosfri vispgrädde!
Jag: Okej. Kan du sms:a en lista eller?
Fru: Verkligen? Det är bara några grejer.
Jag: Är jag savant eller? Sms:a en lista!
Fru: Okejokejokej.
Jag: Okej.
Fru: Åh, innan jag glömmer det: Kan du med dig breven som ligger i handsfacket i bilen också?
Jag: Ja.
Fru: Tack älskling!
Telefonsamtal. Tio minuter senare.
Fru: Är du i affären?
Jag: Ja.
Fru: Kan du köpa (räknar upp en eller två miljarder grejer) också?
Jag: Kan du inte bara sms:a en ny lista?
Fru: Okejokejokej.
Jag: Okej.
Fru: Och glöm inte den laktosfria vispgrädden!
Telefonsamtal. En halvtimme senare.
Fru: Hej!
Jag: Hej.
Fru: Är du hemma snart eller?
Jag: Ja.
Fru: Jag tänkte bara eftersom det tar så lång tid…
Jag: (Möjligen en aning irriterat) Ja! Men det snöar och blåser fan halv storm ute och det är svinkallt! Så ursäkta mig att det tar lite tid!
Fru: Okejokejokej. Förlåt.
Jag: Jag korsar typ bara Nordpolen med din laktosfria vispgrädde här men förlåt mig för att jag är långsam!
Fru: Okej. Ta det lugnt. Jag bara undrade. Förlåt.
Jag: Okej.
Fru: Okej.
I hallen i vår lägenhet. Fem minuter senare.
Fru: Hej!
Jag: Hej.
Fru: Kom du ihåg att köpa (räknar upp tre-fyrahundra grejer)
Jag: Ja.
Fru: Och (räknar upp en eller två miljarder grejer) också?
Jag: Ja.
Fru: Och vispgrädden?
Jag: Ja.
Fru: Laktosfri?
Jag: Ja.
Fru: Du behöver inte låta så sur.
Jag: Jag är inte sur!
Fru: Tog du upp breven som låg i handsfacket i bilen också?
(Ganska lång paus för eftertanke)
Jag: Skit också.
Fru: Du glömde breven?
Jag: På sätt och vis.
Fru: Va?
Jag: Jag glömde en grej vid affären.
Fru: Du menar i affären?
Jag: Nej. Jag menar vid.
(Tystnad)
Fru: Du glömde b…
Jag: JAG GLÖMDE BILEN VID AFFÄREN!