Jag: Visst. Sure. Jag fattar att du tror att du ska få mig att erkänna att jag tog kakor ur frysen. Men det gjorde jag inte!
(Tystnad)
Jag: Och även om jag GJORDE det så hade jag inte berättat det. Det är för fan en hederssak. Som omertà. En vuxen man får ta vad fan han vill ur frysen. Det som händer i frysen stannar i frysen!
(Tystnad)
Jag: Eller, vafan. Du vet. Det som händer i frysen stannar inte i frysen. Om det är kakor.
(Tystnad)
Jag: Inte för att jag tog kakor, alltså.
(Tystnad)
Jag: Men som exempel.
(Tystnad)
Jag: Det som stannar i frysen stannar i frysen. Eller vafan, det som stannar i frysen händer i frysen.
(Tystnad)
Jag: Det som är kaka i frysen händ…
(Tystnad)
Jag: För helvete. Du vet vad jag menar!
(Tystnad)
Jag: Jag tänker inte ta hela den här skuldbeläggargrejen, bara. Fattar du? Vill jag ha en kaka så tänker jag äta en fucking kaka. Jag är en man. Jag äter fan hur många kakor jag vill, fattar du?
(Tystnad)
Jag: Alltså, jag menar inte att vara otrevlig. Men, du vet. Mitt blodsocker. Jag blir på dåligt humör.
(Tystnad)
Jag: Det är ju egentligen mest ditt fel för att du bakar så jävla goda kakor.
(Tystnad)
Jag: Men jaaa! Jag veeet att de är till gästerna i helgen. Jag fattar att det är det du tänker säga nu, så du behöver inte ens öppna munnen. Jag fattar att det är därför du gömmer dem längst in i frysen. Men om du inte gömde dem längst in så skulle jag ju inte väcka dig när jag letar efter dem. Har du tänkt på det, eller?
(Tystnad)
Jag: Okej. Förlåt för att jag åt upp kakorna, då. Jag borde inte ha gjort det. Det är en sjukdom.
(Tystnad)
Jag: Men det som inte stannar i frysen har aldrig varit i frysen. Eller, alltså, det stannar…
(Tystnad)
Jag: Älskling?
(Tystnad)
Jag: Älskling!?
(Tystnad)
Jag: Men helt allvarligt nu. Du kan somna medan jag PRATAR med dig men om jag öppnar EN jävla kaklåda i frysen så vaknar du som om jag har satt eld på lägenheten!? Är det så vi ska leva nu?