Min fru sammanfattar min humor

Idag stod min fru och jag i en hiss med ungefär femton främmande personer. I den där sortens tystnad som bara finns i hissar som tvingar den mängden främlingar att stå lite, lite närmare varandra än vad som är helt socialt bekvämt.

På en våning stannade hissen, och ett amerikanskt par i 70-årsåldern steg ombord.

Kvinnan gled försiktigt genom trängseln och försökte göra sig så liten som möjligt, medan hon log ursäktande åt oss andra.

Mannen, däremot, steg in i hissen bredbent och med utslagna armar. Och när dörrarna gick igen bakom honom knäppte han händerna eftertänksamt över bröstet och gav var och en av oss andra en lång mystisk blick.

Och sedan viskade han: "I have gathered you all here today for a reason".

Det var väldigt tyst i hissen i de återstående sex våningarna.

Någon skruvade lite på sig. Skrattade en aning nervöst.

Den amerikanska mannen flinade nöjt.

Min fru tittade först på honom, och sedan på mig, och sedan på hans fru, som just då var upptagen med att skaka obeskrivligt uppgivet på huvudet och stirra upp i taket.

Och då suckade min fru och mumlade att det här var "som att vara med i den där reklamfilmen där folk möter sig själva i framtiden".

Herregud vad jag hoppas att hon har rätt.