Min konsumtion. Lite om hur den fungerar.

Fru: (Pekar på en keps som jag har köpt från ett företag som gör kepsar med motiv av gamla amerikanska registreringsskyltar) En keps till?

Jag: Varför måste du ha den där dömande tonen?

Fru: Jag har ingen ton alls. Jag sa bara “en keps till?”.

Jag: Det är en keps från ett företag som gör kepsar med motiv av gamla amerikanska registreringsskyltar. Jag har INGA såna kepsar sen tidigare. Det här är den första.

(Tystnad)

Fru: Så...en keps till?

Jag: Men vafan du kan ju inte bara klumpa ihop alla kepsar till "kepsar". Det är som att jag skulle säga "åh, en väska till?" när du köper en ny plånbok!

Fru: Det är inte samma sak.

Jag: Det är exakt samma sak!

Fru: En väska är en väska. En plånbok är en plånbok. En keps är en keps till.

Jag: Det är en SPECIELL keps! Den har motiv av gamla amerikanska registeringsskyltar!

Fru: Jag hörde det.

Jag: Så det är INTE bara "en keps till".

Fru: Varför står det "Vermont" på den?

Jag: Den har motivet av en registreringsskylt från Vermont.

Fru: Gör de bara kepsar från Vermont?

Jag: Nej men vafan det är väl klart att de inte gör. De gör motiv av registreringsskyltar från massor av olika amerikanska stater. Texas, bland annat.

Fru: Varför valde du Vermont då?

Jag: Det är personligt.

Fru: Va?

Jag: Det är personligt. För mig.

Fru: Har du varit i Vermont?

Jag: Nej.

Fru: Vet du ens var i USA det ligger?

Jag: Inte direkt. Nej.

Fru: Så varför är det personligt då?

Jag: För att jag ville ha en keps med motiv av en registreringsskylt från Texas, för att en spelare som jag gillar i Dallas Cowboys har en sån.

Fru: Men snälla Fredrik, kommer vi ha hela den där diskussionen om när du köpte hörlurar bara för att en kille som spelar baseball eller vad det nu var har såna nu igen?

Jag: Dez Bryants hörlurar. Han spelar amerikansk fotboll.

Fru: Och nu vill du ha hans keps?

Jag: Det här är en annan spelare. Med kepsen.

Fru: Och han har en keps med "Vermont"?

Jag: Nej. Han har en keps med "Texas".

Fru: Så varför har du en keps med "Vermont"?

Jag: Texas-kepsarna var slut.

Fru: Och?

Jag: Och...ja. Du vet hur jag har lite problem med att gå ut ur affärer efter att jag har varit därinne jättelänge utan att handla något för att jag är rädd att butikspersonalen ska snacka skit om mig?

(Tystnad)

Fru: Köpte du inte den här kepsen på internet?

Jag: Jo.

Fru: Du är rädd att...internet...ska snacka skit om dig? Om du inte...köper en keps till?

Jag: Det är klart att jag inte är! Men det är liksom som en instinkt nu. Jag har vant mig så mycket vid att om jag är inne i en affär längre än en viss tid så måste jag handla något litet. Och nu hade jag dessutom mejlat sajten som säljer de här kepsarna, så personalen hade liksom ENGAGERAT sig i mig, och sen skrev de "could we interest you in another product?" och då ville inte jag vara den där killen som bara går ut ur butiken.

Fru: Så då köpte du "Vermont"?

Jag: Ja.

Fru: Du har problem.

Jag: Jag SA ju att det var personligt!

(Tystnad)

Fru: (Tittar ner i sin telefon) Det står att de gör lönnsirap och ost i Vermont.

Jag: Står var?

Fru: På internet.

Jag: Fan!

Fru: Va?

Jag: Om jag bara hade googlat det själv innan vi hade den här diskussionen så hade jag kunnat säga att det var därför jag köpte kepsen. Att det var planerat!

Fru: (Tittar ner i sin telefon) Ben & Jerry's kommer från Vermont.

Jag: (Möjligen lite överdrivet dramatiskt med dunkandet av min panna i bordet och sådär. Speciellt med tanke på att jag inte hade tagit av mig kepsen först.) JAG HADE KUNNAT SÄGA ATT DET VAR FÖR ATT BEN & JERRY'S KOMMER FRÅN VERMONT!!!

Fru: Jag älskar dig. Det gör jag verkligen. Men nu ringer jag ditt kreditkortsföretag och kollar om man kan spärra dig från e-handel.